Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Allart van Everdingen verkligen besökt Sverige och
ej utfört bl. a. sin Julitatavla efter andras skisser, är
numera dokumentariskt styrkt genom konstnärens
anteckning pä denna av en amerikansk forskare nyligen
offentliggjorda laverade teckning av van Everdingens
hand: >Molendael buyten gothenburgh na Vleven»,
rf. v. s. Mölndal nära Göteborg, tecknat efter naturen.
och många slags djur»;
åtminstone Houstraet har
efterlämnat skildringar från
Sverige.
Varifrån skulle en
sådan motivjakt ha utgått
om inte från Holland, den
intima naturskildringens
högborg? Det är ett svalg
befäst mellan romansk och
germansk
konstuppfattning vid denna tid; den
holländska och tyska
teorien sätter naturen som
läromästare vid sidan av
antiken. De i Sverige
verksamma holländarna ge i
sina verk uttryck för en av
teorier ogrumlad,
troskyldig och äkta uppfattning,
en något detaljkär
naturalism, på vilken Camphuysens stora hund på Gripsholm kan tjäna som exempel.
Vända vi oss till Ehrenstrahls målningar av de kungliga djuren och
jakttroféerna, överraskas vi av att finna, att han i dem ansluter sig till samma
holländska linje. Det är lärdomarna från hans första utbildningstid hos
Juriaen Jacobsz i Amsterdam, som leta sig fram under de mäktiga
sydländska intrycken. Det är även märkligt att se, hur hans germanska ande,
trots den ovilja han någon gång yttrat mot sådana uppdrag, lätt finner
tillbaka till »Moder Natur som en sann skola». De stora fågeltavlorna på
Drottningholm, med orrar, tjädrar och rapphöns bland svenska furor och
björkar, förefalla kanske en smula dioramamässiga till sin komposition,
deras naturstämning uthärdar ej heller en jämförelse med
landskapskons-tens stora lyriker sådana som en Aert van der Neer, men hur mycket äkta
nordisk känsla rymma ändå inte dessa fågeltavlor med deras ljusa
kvälls-landskap och längtansfyllda fjärrstämning.
Även i Ehrenstrahls porträtt överväger någon gång det holländska draget,
så i det av Georg Stiernhielm från 1663 (se pl. vid sid. 134), vari all bras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
