Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddarhusets stora sal, där ridderskapet och adeln sammanträdde under riksdagarna, ock
där stridens vågor mer än en gång under Frihetstiden gingo våldsamt höga. Ståndet
ensamt räknade inte sältan mer än dubbelt sd många röstande, som riksdagens båda kamrar
göra det i dag. I taket D. K. Ehrenstrahls plajondmålning med »Moder Svea»; på
väggarna samtliga ätters vapensköldar. — Nutida fotografi.
rösta, ifall de inte utövade borgerlig näring, valbara voro de däremot. I
Stockholm och åtskilliga andra städer skedde valen indirekt genom
elektorer, medan man i synnerhet i de mindre städerna röstade direkt. Bestämda
rösträttsvillkor med utskyldsstreck och graderad skala utarbetades också,
likaså stadgades särskilda villkor för valbarhet. De större städerna sände
två eller flera omhud, de mindre en utskickad eller kunde till och med
förena sig om en representant. Arvodesfrågan kunde nämligen vara en
betänklig sak för små och fattiga städer.
Borgerskapets riksdagsmän utgjordes till absolut övervägande flertal av
borgmästare ocli rådmän, därnäst kommo handlande och några få
hantverkare. Ämbetsmannaintresset kom alltså att dominera i borgarståndet
liksom i de båda andra högre stånden. Frihetstidens ständervälde kom
därför i utpräglad grad att få karaktären av ett ämbetsmannavälde både på
gott och ont. Frånsett de första riksdagarna ställde sig borgarståndet i de
politiska frågorna gärna på samma linje som adeln, tills mot Frihetstidens
slut stormen bröt lös inte minst mot adelns företräde till högre tjänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
