Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det hela taget var borgerskapets representation liksom prästerskapets
av ganska hög kvalitet. Helt naturligt gjorde sig beroendet av
uppdragsgivarna och lokala intressen gällande, men själva riksdagsståndets
sammansättning lämnade onekligen rum för en ganska vidsynt uppfattning av
samhällsproblemen.
Det hedervärda bondeståndet intog vid Frihetstidens början en avgjort
underordnad ställning inom representationen. Det fick sammanträda i
växlande lokaler, som ofta voro otjänliga, stundom iskalla. Betecknande för
ståndets politiska omyndighet är episoden vid 1719 års riksdag, när
lantmarskalken »föreställt bönderna, att den förra arvsrätten är utslocknad och
att ständerna kommit överens att utvälja princes Ulrika Eleonora till sin
överhet». Talmannen svarade då: »Ja men: Bondeståndet tackar övermåttan
samtliga ständerna. Vad de kommit överens om, vill bondeståndet bliva vid
som det ringaste ståndet. Önskande Guds välsignelse över Hennes maj:t både
afton och morgon». I den nya författningens utarbetande hade bönderna
inte någon del och voro inte ens representerade i det utskott, som behandlade
denna fråga. Från det betydelsefulla Sekreta utskottet var ståndet utestängt
och erhöll endast undantagsvis tillträde dit, likaså var det uteslutet från
utskottet för riksrådens föreslående. Ledamöternas antal var vanligen
omkring 150. Sin talman valde ståndet självt, däremot utsågs dess sekreterare
av de 1’yra ståndens talmän gemensamt. Det var en inflytelserik person,
i synnerhet som en stor del av bondeståndets ledamöter varken kunde läsa
eller skriva. Tidigare hade sekreteraren varit utsedd av regeringen; nu var
han en slags ständernas garant för att inga beslut skulle expedieras, som
syftade till att omstörta regeringssättet. Och det kunde behövas, ty
bönderna fortforo att vara kungavänliga och kunde lätt vinnas för en ny
utvidgning av konungens makt.
Om det redan i de andra stånden kunde gå hetsigt till under debatterna,
var det ganska naturligt, att plena i bondeståndet stundom urartade till
våldsamma uppträden. Man sökte därför förhindra sådant genom
ordnings-stadgar och fastställde böter för »oljud, buller och oanständigt ropande»,
för fylleri och annat olämpligt beteende. De viktigaste riksdagsfrågorna
för bondeståndet under den tidigare Frihetstiden voro besvären och
bevill-ningarna. Bönderna kallades till riksdag och fingo vara med om besluten,
huvudsakligen för att de sedan skulle åtaga sig ansvaret i hemorten. Det
missnöje, som ståndet ofta nog lät höra, var dock i allmänhet mera
bullersamt än direkt farligt för de styrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
