Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jii längre Frihetstiden led, desto mera politiserades och förvärldsligades
även kyrkans styrande män. De två sista ärkebiskoparna äro typiska
exempel. Samuel Troilius, som efterträdde Henric Benzelius, åtnjöt stort anseende
som en av Hattarnas ledare, men han ägde icke någon större religiös
auktoritet. Han utgav ett herdabrev, vilket — enligt vad berättas i ett
samtida brev — »gjorde många präster stötta och förtretade men ingen
uppbyggd»
Även Troilius’ efterträdare på ärkebiskopsstolen Magnus Beronius var
mera den duglige ämbetsmannen än den x-eligiöse ledaren. Det var hans
»av foglighet, jämnhet och försiktighet lysande umgängelse» — såsom det
heter i ett samtida dokument — som banat honom väg till kyrkans främsta
post. Han ägde inga förutsättningar att förstå de nya tankar, som bröto
sig fram.
En enda av dessa den senare Frihetstidens politiserande biskopar höjer
sig över det vanliga måttet. Det var Strängnäsbiskopen Jacob Serenius. Som
ung präst tjänstgjorde han som legationspredikant i London och insöp
därunder den kärlek till engelsk kultur och engelskt kynne, som sedan utgjorde
ett så framträdande drag i hans åskådning. Efter hemkomsten blev han
först kyrkoherde och prost i Nyköping och sedan sitt stifts biskop.
Både som församlingspräst och stiftschef var Serenius en synnerligen
handlingskraftig man, som satte spår efter sig, var han gick fram. Han
byggde fattighus och grundade lärdomsskolor, han visiterade sina präster
med iver och kraft, och även i riksdagen sökte han gagna kyrkans bästa.
Han blev en av Mössornas mest betydande men också mest hatade ledare,
utan sinne för kompromisser och utan smidighet.
Därtill bör läggas, att Serenius var en lärd man, en fint bildad humanist.
Han utarbetade ett engelskt-svenskt lexikon, författade teologiska
avhandlingar och utgav en skrift i lanthushållning: »Engelska åkermannen och
fåraherden». I likhet med sina ståndsbröder ivrade han energiskt mot de
alltmer framträdande upplysningsidéerna men sökte genom inomkyrkliga
reformer — det var Serenius, som införde konfirmationen i vårt land —
resa ett skydd mot den nya åskådningen.
Det var en allvarlig brist hos Frihetstidens svenska kyrka, att den ägde
så få verkliga ledare. Väktarna på det svenska Sion sökte bevara den yttre
makten utan att äga den inre kraften. Det var därför de måste misslyckas
i sin strävan att rädda den ortodoxa enhetskyrkan, när en ny tid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
