Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en nutida läsare ter sig följande beskrivning på själens salighetsrus
onekligen ganska osmaklig:
»O! vilket havs omäteliga djup
Jag ser och tar en liten läske sup.
Men käre Far, din kärlek susar på
Lik som en ström när luckan öppnas må.»
Bitterheten mot det bestående kyrkosamfundet får ett tydligt uttryck i
en strof som denna:
»Tack för den tid som redan nu är inne,
Att skökan på sitt vilddjur blottas skall
Och Babel, som är yr och vild i sinne,
Snart raglar kull och stapplar knall och fall.
Tack för den tid, som även nu fått börja,
Att Sions folk få komma glada hem,
Som länge måst i Babels glädje sörja
Och druckit dess helt ruttna vindräggs slem.»
Men den svala, blida innerligheten, själens stilla försjunkande har
också kommit till uttryck:
»O, du stilla evighet!
Rike fullt av salighet
Var jag i din frid intagen,
Innig från allt annat dragen!
Ack, jag far än mycket vill,
Samla mig och gör mig still!»
Liksom den konservativa pietismen blev radikalpietismen föremål för
myndigheternas obönhörligt stränga och energiska åtgärder. År 1735
tillkom så den nya religionsstadga, som betecknar kulmen av den religiösa
tvångslagstiftningen i vårt land. Det som skilde denna stadga från alla
de föregående var, att man nu kunde inskrida ej blott mot sådana, som
utspridde villfarande meningar, utan även mot sådana, som höllo sig
»stilla och roligen i församlingen» men av dess kyrkoherde förspordes ha
råkat i »någon villfarande mening». Denna drakoniska stadga innebar
sålunda ett uttryckligt intrång på den enskilda tankefriheten och den
personliga rättssäkerheten. Man behövde ej längre bli förvunnen till öppen
eller hemlig propaganda. Det var tillräckligt, att man misstänktes hysa
en mening i religiösa ting, som avvek från den officiellt fastslagna. Den
ortodoxa kyrkoledningen hade hemburit en ny seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
