Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressen åstadkoms för dessa en viss religionsfrihet genom en förordning år
1741. Ett viktigt steg på vägen mot religiös tolerans var därmed
tillrygga-lagt.
Merkantilismen utgjorde emellertid något mera än en ekonomisk teori.
Den innebar en bestämd samhällsuppfattning. Statsintresset ersatte
män-niskointresset, och den ekonomiska verksamheten uppfattades rent
materialistiskt i fråga om såväl mål som medel. Merkantilismen underkände
följaktligen alla etiska synpunkter på det ekonomiska livet.
Detta visade sig tydligast på ett område, som ovan berörts, nämligen
lyxen. Denna fördömdes av den kyrkliga uppfattningen, som också lyckades
genomdriva flera s. k. lyxförordningar till skydd mot den. Dylika åtgärder
måste emellertid råka i strid med merkantilismens tankegångar, enligt vilka
lyxen gagnade näringslivet och därför som en samhällsnyttig företeelse måste
uppmuntras. När en av det segrande hattpartiets mest framskjutna män,
Anders Johan von Höpken, år 1740 höll ett vida berömt tal över
»yppighetens nytta», utgjorde detta icke endast en programförklaring utan även
ett vittnesbörd om att de nya samhällsidéerna fått fotfäste inom de ledande
kretsarna i landet.
Även i allmänt kulturellt hänseende medförde hattpartiets seger en viss
omkastning. Den ovan skildrade uppfattningen av det ekonomiska livets
medel och mål sammanhängde med att den egentliga
upplysningsåskåd-ningen så småningom började vinna terräng. Redan under Frihetstidens
äldre skede hade upplysningsidéerna visserligen fått insteg i landet. Men
under denna tid återverkade ännu i hämmande riktning den fäderneärvda
åskådningen med dess enkla gudstro och kärva moral. O. von Dalin
framträder under 1730-talet som en typisk representant för detta äldre skede.
Han kan anfalla både ortodoxiens och pietismens målsmän. Men trots detta
är han innerst en övertygad moralist och avvisar de moralprinciper, som
den mera framskridna upplysningen nu började förkunna.
Genom det politiska systemskiftet var det framför allt adels- och
borgar-kretsarna, som blevo bestämmande. Inom dessa kretsar var det nu de
radikala upplysningsidéerna först vunno gehör. Även om det tog lång tid, växte
det så småningom upp en generation, som helt frigjort sig från den
fäderneärvda åskådningen och tillägnat sig den fullt utbildade upplysningens
ytterligt radikala läror. På så sätt skapades en allmän förändring i det andliga
tänkesättet, som man måste ha i minne för att förstå den omkastning, som
ägde rum även på det religiösa området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
