Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den optimistiska världsuppfattning och njutningshungrande livsdyrkan,
som kännetecknade den nya generationen, gjorde denna föga mottaglig för
cn religiös åskådning av pietismens världsfrånvända, nästan kulturfientliga
typ. Men när det nya släktet nu mötte en religiös förkunnelse, som var
påverkad av upplysningstidens optimism och lyckokrav och som öppet
hävdade, att kristendomens väsen »icke består däri att man är from utan däri
att man är lycklig», då var detta släkte mera redo att lyssna. Det är mot
bakgrunden av denna nu i korthet framställda miljöförändring man har
att betrakta herrnhutismens snabba segertåg under de närmaste åren efter
hattregeringens tillkomst
Den herrnhutiska rörelsens ena centralhärd var huvudstaden, där en
omfattande och genomgripande väckelse utbröt på 1740-talet. Den helt
dominerande personligheten var konrektorn vid stadens lärdomsskola Thore
Odhelius, vilken framträdde som en synnerligen uppskattad predikant. Man
behöver icke ha läst mycket i hans efterlämnade predikningar för att förstå
den sällsamma makt, hans förkunnelse fick över sinnena. De grepos av den
glödande hänförelsen och den trosvissa kraften i hans tal, och det låg något
av smittsam glädje över hans förkunnelse. Denna ledde därför också till
många »bekymrade och ängsliga själars tröst», såsom ämnet för en av hans
mest kända predikningar lyder.
En liknande väckelse gick fram nere i Västergötland — den andra
centralhärden — under ledning av en herrnhutisk diaspora-arbetare, den
märklige skomakaren Elias Östergren. Stockholmsbarn och son till en soldat
hade denne i unga år kommit i skomakarelära och därvid fått pröva på
tidens stränga hantverksseder. Som gesäll for han vida omkring och
prövade många religiösa former utan att kunna vinna någon inre frid. Då
fick han höra talas om Zinzendorf, begav sig till Herrnhut och upplevde
där ett religiöst genombrott, som för alltid gjorde honom till en varm
anhängare av brödraförsamlingen.
Med glädje mottog östergren uppdraget att jämte en annan hantverkare
begiva sig till Sverige och uppsöka »de väckta». Den trettioårige enkle
skomakaren synes genom sin personlighet — om än hans hand säkert förde
sylen bättre än pennan —- ha förstått att vinna ett obegränsat förtroende,
var han drog fram, och förmått att tända hänförelse för den sak, som det
blivit hans livs enda och stora uppgift att främja. Östergren var den
herrn-hutiske diaspora-arbetaren i sin prydno, och vart han kom i bygderna, vann
herrnhutismen anhängare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
