Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han i hela Sverige icke funnit en karl på 20—40 år annat än bland
soldater. Och dansken Jacob Bircherod skriver 1720 i sin »Rejse til
Stockholm», att vetenskapernas tillstånd i denna stad är uselt, det finns
i huvudstaden intet universitet, utan vetenskaperna äro hänvisade till
Uppsala eller Lund. Men även här står det illa till: studenterna få ingen
ordentlig grund för sin kunskap. Prästerskapet bekymrar sig föga om
lärdom, det står endast efter Arons skägg, ju större skägget, desto större
respekten. Med lärdom vinnes ingenting. Det var därför självfallet, att
den andliga kulturen huvudsakligen måste uppbäras av en äldre generation
från den karolinska tiden, och man kan inte undgå intrycket, att de första
årtiondena vetenskapligt sett icke betyda några större framsteg. Särskilt
vid universiteten går de första årtiondena efter freden allt i de gamla
hjulspåren. Endast här och där kan man konstatera små trevande försök
till en nyorientering. Men såren läktes förvånansvärt fort, och luckorna
fyllas snart, därför att som redan påpekats den bästa delen av ungdomen
lockades av fredliga värv, liksom den tidigare lockats av hoppet om ära
på krigets fält. Sålunda konstaterade Andreas Rydelius i sina
»Förnufftz-öfningar» (1718—22), att »för någon tid sedan hade nästan all vår ungdom
här i Sverige lust till krigsståndet», och den kände nationalekonomen Anders
Rachmansson Nordencrantz föreslog 1726, att framstående affärsmän skulle
upphöjas i adligt stånd, ty därigenom skulle ärones väg vändas från den
martialiske till den borgerliga håg. Först det unga Sverige, som icke hade
någon erfarenhet av krigsårens nöd, började alt åter entusiasmera sig för
storhetsdrömmarna. Det är med andra ord precis samma utveckling, som
vi kunnat iakttaga i de krigförande länderna efter världskriget.
NEWTON I SVERIGE. TRIEWALD, SWEDENBORG, CELSIUS OCH
KLINGENSTIERNA.
Under de första årtiondena av frihetstiden representeras de nya
internationella vetenskapliga strömningarna av lekmän utanför de egentliga
universitetsmännens led, framför allt av Mårten Triewald och Emanuel
Swedenborg. Det är den förre, som gör Newtons åsikter mera allmänt kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
