Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tömning. Det är möjligt att 1600-talets forcerade brytning, föranledd av
statens ständiga utgiftsbehov, hade sin del i det ovälkomna resultatet; men
i alla händelser var utvecklingen ofrånkomlig. Från att ett enstaka år i
mitten av 1600-talet ha varit uppe i 3,000 tou och länge genomsnittligt ha
hållit sig omkring 2,000, sjönk produktionen redan i början av Frihetstiden
till 800 å 900 och fortsatte sedan en tid ytterligare nedåt; mot århundradets
slut kom den under ett årtionde något starkare i gång på nytt men återföll
sedan ungefär i sitt gamla läge. Utåt höll sig Sveriges ställning visserligen
överraskande stark. De utländska marknaderna fortsatte att hänga fast vid
den svenska kopparen, så länge den stod att få, och i förhållande till vår
totala exporthandel var kopparen aldrig under 1700-talet oviktig, utan tvärt
om i allmänhet den näst viktigaste varan, visserligen en ringa bråkdel av
den viktigaste, representerande mellan 5 och 10 % av totalvärdet. Men en
näring som kunde ta emot det växande befolkningsöverskottet var
kopparhanteringen minst av allt, och f. ö. var dess förläggning nästan helt och
hållet till en enda plats, Falun, ett tillräckligt bevis på dess begränsade roll
i folkets allmänna försörjning.
Emellertid hade kopparframställningen vid sin sida en annan gren av
bergshantering, och det var den som fullständigt dominerade:
järnhanteringen.
I verkliga livet hade järnet med få undantag från början varit den
svenska bergshanteringens viktigaste del, fastän de maktägande ofta hade
varit av annan mening. De enda sidor av metallindustrien som åtnjöto
regeringens odelade välvilja voro »de ädlare verken», det efter 1500-talet
så gott som betydelselösa silvret vid sidan av kopparen; i jämförelse med
sådana dyrgripar höll man ej mycket på »det simple järnsmidet».
Förklaringen är delvis merkantilisternas vanliga överskattning av de ädla
metallernas betydelse, delvis kanske den naiva föreställningen att det lönar
sig bättre med framställning av en vara, ju högre värde den har per enhet.
Emellertid lade 1600-talet i verkligheten grunden till Sveriges
världsbehär-skande ställning på Europas järnmarknad, vilken särskilt på lång sikt blev
ojämförligt viktigare än vår motsvarande ställning på kopparmarknaden.
I den mån någon bestämd individ skall betraktas som skaparen av denna
nya ställning för Sverige, var det avgjort den förste och störste: Louis De
Geer med sina valloner.
Huvudanledningen till Sveriges nya ställning låg emellertid djupare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
