Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hindrar emellertid icke att de utanför jordbruket stående näringsgrenarna
erbjuda stort intresse. Ser man för enkelhetens skull bort ifrån handel
och sjöfart, voro de egentligen fyra eller om man så vill fem, nämligen
bergshanteringen, manufakturerna, trävaruhanteringen, hantverket samt,
som tämligen undanskjuten och på officiellt håll vanligen ogillad men i
verkliga livet viktig: hemslöjden eller näringsslöjden. Så långt en sådan
framställning är möjlig, skola de nu behandlas efter sin verkliga
betydelse för 1700-talets svenska folk, icke efter vad man trodde om och ville
med dem.
BERGSHANTERING.
Främst i räkningen kommer bergshanteringen. Den var Sveriges enda
historiska industri, med rötter tillhaka till den tidiga medeltiden och med
en stor uppblomstring under 1600-talet. Vad som under Sveriges
stormaktstid i alla hänseenden stod i medelpunkten för de maktägandes intresse på
bergshanteringens område var icke järn- utan kopparproduktionen. Detta
var så till vida helt naturligt som det var den svenska kopparen som i första
rummet gav staten medel i hand för de efter Sveriges anspråkslösa
förhållanden enorma och utländska betalningar den långvariga krigspolitiken
krävde. Och ödet hade gynnat Sverige på den punkten. Förmånen för
Sverige bestod icke blott i att vårt land i Falu gruva hade en rik fyndighet;
andra europeiska länders fyndigheter hade nämligen därtill tagit slut, så
att Sverige blev den enda i minsta mån viktiga leverantören till
europeiska länder hela 1600-talet igenom. Den stora auktoriteten på
bergshanteringens marknadsförhållanden mot århundradets slut, bergmästaren
Erik Odhelius, skrev sålunda i sin reseberättelse från början av 1690-talet:
»För koppartillverkningen har Sverige av ålder varit såsom en moder,
och fastän på åtskillige ställen in- och utom Europa någon kvantitet
utbringas, så är den dock mäkta ringa emot den ymnighet som Sverige
fournerar».
Så till vida var allt gott och väl. Men i verkligheten hade läget ändrat
sig ganska mycket redan när Odhelius skrev, och denna utveckling
fortsatte sedan i ökat tempo. Förändringen låg icke alls i skärpt utländsk
konkurrens — fastän den japanska produktionen, med avsättning egentligen
inom Asien, var åtskilligt större än Odhelius visste — utan i något på sitt
sätt ännu mer ofrånkomligt, nämligen de svenska fyndigheternas relativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
