Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siden var rokokons modesto/f — det
användes i både mannens och kvinnans klädedräkt,
vid möbeltillverkningen och heminredningen,
överflödsförordningarna förmådde ej minska
konsumtionen, som — när importen förbjöds
eller försvårades — var tillräcklig för att
jämte fabriksprivilegier och statsunderstöd
bära upp en efter svenska förhållanden
be-tgdande inhemsk industri. Den arbetade
givetvis i största utsträckning med utländsk
råvara, men försöken med svensk silkesodling
logo en förbluffande omfattning. Lovisa
Ulrika gick själv i spetsen och drev vid Kanton
på Drottningholm en egen silkesodling —
praktfulla prov på brokader av detta
Drott-ningholmssilke finnas ännu bevarade. Men
ekonomisk betgdelse fingo knappast dessa
extrema utslag av Frihetstidens
självförsörj-ningspolitik. Dilden här ovan är ett minne
från en tid, dä det enbart i Skåne lär ha
funnits mer än 150,000 mullbärsträd.
Särskilt var det Lundaprofessorn, prefekten för
Botaniska trädgården och »direktören för
plantagerna i Skåne» E. G. Lidbeck, som
nitiskt ivrade för silkesaveln i vårt sgdligaste
landskap; Mårten Triewald var en annan av
den svenska silkesodlingens främjare, och till
och med i Finland gjordes försök med
plantering av mullbärsträd. — I lådorna i bildens
förgrund, där silkesodlaren visar sin gäst ett
ståtligt mullbärsträd, ligga kokonger; i
skjulet hasplas de uppblötta Icokongerna upp.
liten andel av manufakturerna.
Inom själva textilområdet kom åter
yllemanufakturen ojämförligt främst,
med hälften av landets liela antal
manufakturarbetare och inemot V3
av alla manufakturernas
sammanlagda tillverkningsvärde. Också
sidenindustrien utgjorde en
påfallande stor del, ungefär 1h av samtliga
manufakturarbetare och över Vs av
det totala tillverkningsvärdet;
enstaka år förekom det t. o. m. att
sidentillverkningarnas värde var lika högt
som ylletillverkningarnas, vilket
visserligen delvis berodde på den
dyrbarare råvaran. Den tredje av de
större textilmanufakturerna, för
linne och bomull, hade något större
arbetarantal än sidenindustrien men
mindre än hälften så stort
tillverkningsvärde. Utanför textilområdet
var det enbart två grenar,
socker-och tobakstillverkningarna, som
spelade någon större roll, och de båda
voro något misstänkta av samtiden,
därför att de helt eller delvis
arbetade med utländsk råvara. Framför
allt gällde detta sockerbruken, som
enbart voro raffinaderier, med ett
mycket litet arbetarantal och ett
proportionsvis mycket stort
tillverkningsvärde, som emellertid
ingenting kunde upplysa 0111 innebörden
av vad tillverkningen tillförde
produkten i värde. Tobaksspinnerierna
— för att använda tidens eget
vanliga uttryck — hade åter både ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
