Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILINDUSTRIEN.
En industrigren, vars livliga uppblomstring under Frihetstiden till stor
del var möjliggjord av de då skedda tekniska framstegen, var
textilindustrien. Vävning t. ex. var ju sedan urgamla tider en typisk hemsyssla. Nu
skedde åtminstone till någon del övergången mellan hemvävt och
maskinvävt. Visserligen fanns det textilindustri förr i Sverige. Den första
klädesfabriken i någorlunda stor skala har man ansett vara en, som anlades i
Jönköping 1616. Den följdes snart av flera, ty icke minst tillverkningen av
kläde till uniformer måste drivas inom landet. Under 1600-talets sista och
1700-talets första årtionden beviljades ett stort antal privilegier på både
ylle- och sidenmanufakturer samt strumpväverier. Frihetstidens livliga
intresse även för textilindustrien hade sålunda en viss tradition bakom sig.
En av de fabriker, som uteslutande hör Frihetstiden till, var
Alingsås-verken. Denna var alltså blott en av flera andra, men den är lättare att
följa på grund av dess egendomliga historia: bl. a. kostade den sannolikt
staten mera pengar än någon annan motsvarande fabrik, medan den enda
fabrikationsgren, som synes ha gått med någon stadig vinst, var dess
tobaks-spinneri! Denna dess historia är helt förknippad med namnet Jonas Alström
(Alströmer). Han har av en minnestecknare, Franzén, kallats »skaparen af
Sveriges slöjder», d. v. s. dess industri. Det var han icke på något vis.
Men han nedlade utan tvivel ett förtjänstfullt arbete icke minst på att höja
textilindustriens tekniska utrustning.
När Alströmer år 1724 erhöll privilegium på en anläggning av
»allehanda slag ylle fabriquer uti staden Alingsåhs i Wästergiöthland», befann
han sig i utlandet, där han efter en långvarig studieresa till engelska och
franska fabriker nu sökte möjliggöra anläggningen av de svenska. Nöd
vändiga maskiner kunde nämligen blott anskaffas i utlandet, och detsamma
gällde också till stor del råvaran, t. ex. ull, och arbetare, vilka också de
måste importeras. Svårigheterna härvidlag voro betydande. När Alströmer
längre fram skulle förbättra sina betydande schäferier i Sverige och
fördenskull behövde engelska avelsfår, kunde dessa icke heller anskaffas utan
vidare. I England rådde nämligen exportförbud på sådana, och Alströmer
erhöll sin uppsättning genom att skeppare på sina resor från England
smugglade gumsar och får ett och ett, under föregivande att de skulle användas
som proviant på deras fartyg. Värre var det med maskinerna. Under sin
franska resa hade Alströmer inköpt en del maskiner, men också på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
