Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redskap för industriella ändamål rådde där exportförbud. Hans maskiner
fraktades, sönderplockade i smådelar, men trots detta blevo de stoppade
på vägen och tagna i beslag. I Holland höll det på att gå på samma sätt.
Där uppköptes i största hemlighet vävstolar för strumpor och för band,
ullkardor m. m. och inskeppades på ett fartyg, som i all stillhet, fastän
snart förföljt av två tulljakter, avseglade från Amsterdam den 16 oktober
1723, medförande utom dessa dyrbara varor även ett antal utländska
arbetare. Denna sändning blev den första grunden för Alingsåsverken.
Huvuddelen av dessa voro strumpväveri, bandväveri samt de särskilda
slagen av väverier, som tillverkade tyger i diverse kvalitéer. Till dessa
slöto sig ett stort — ur ekonomisk och teknisk synpunkt sannolikt opraktiskt
stort — antal av mindre tillverkningar, såsom hattmakeri och tapetmakeri,
och verkstäder av mindre betydelse, såsom ett knappmakeri, vilket 1730
beskrives som »et mycket litet wärck bestående af et enda qwinfolk».
Frågan är i hur stor utsträckning tillverkningen var vad som numera skulle
kallas mekaniserad. Man får en ganska god föreställning härom i en
skildring av hela verkstäderna från år 1746, nämligen Carl von Linnés
beskrivning i hans Västgötaresa. Han gick systematiskt igenom alla verkstäderna
och antecknade noggrant sina iakttagelser. Ullsorteringen skedde för hand,
varefter man kunde se »ullen piskas ifrån sin orenlighet på et af spolar
flätadt bord». Vidare fanns en varpmaskin, »som sjelf flyttade trådarna
up och neder, så at de lupo spiralt up och neder åt warpen». I
klädesfabriken funnos då fyra vävstolar, men dessa sköttes givetvis för hand:
»i hwardera wäfde twänne personer, af hwilka hwar och en hade sina 2
trådar». Den vidare behandlingen av det vävda tyget skedde likaledes för
hand. Däremot fanns det för garntillverkningen en »twinn-machin», som
var »oval med 40 rullar, eller 20 på hwardera sidan: denna twinnade
tillsammans det garn, som förut war duppleradt på en liten råck, då allenast
en liten flicka drog omkring twinn-machinen». I de olika väverierna funnos
stolar av olika slag men de sköttes alla för hand. Mera mekaniserad var
bandtillverkningen. Där »sågs en stor trä-trumma, tunna eller cylinder, alt
omkring igenom borad med täta hål, genom hwilka figurerna på banden
utstakades, på et konstigt uträknadt sätt. Bandstolar funnos 3 stycken, på
hwilka 24 ä 25 band tillika [d. v. s. bredvid varandra] wäfwes, och ofta
hwardera bandet af olika coleur; alle desse banden wäfde sig sjelfwe, när
allenast et litet barn drog wefwen». Vid Linnés tid var man också så långt
kommen, att man själv kunde sätta samman de maskiner, som användes vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
