Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfkloke och egenwillige, samt höllo min öfning och underwisning för bara
bönhaseri, efter jag icke gått i några års lära förut hos någon mästare af
deras band». Formellt hade kanske smederna en viss rätt att hålla sig till
det gamla. Enligt hammarsmedsförordningen av 1637 skulle ingen vara
hammarsmed, som icke kunde visa, av vem och var han lärt yrket. Var
och en kom att lära ut, vad han själv en gång lärt hos en mästare.
Hantverket blev med nödvändighet, vad det alltid varit, nämligen konservativt
Det är ju en känd sak, hur ännu i dag sedvänjor, ja själva handlaget, går
i arv från äldre till yngre arbetare vid bruken. Vad man finner i en smedja,
söker man kanske förgäves i en annan. Att införa nyheter kan vara svårt
nog, och hur mycket svårare måste det icke ha varit, när själva industrien
höll på att nyorganiseras. Polhem sökte lösa problemet helt i tidens anda:
»ty tog jag mig före, at söka ut snabba gåssar, dem jag sjelf lärde och
underwiste, på det de sedan måtte kunna lära andra, och så widare. Detta
lyckades med några, men på långt när icke med alla; ty som jag gärna
wille utleta sådana ämnen, som woro läraktige och således gåfwo minsta
beswär, så hände mig den olägenhet, at ju qwickare pojke, ju ostadigare
dräng». Här skymtar ett problem, som på annan plats är utförligare
behandlat, nämligen barnarbetet. Om åldern på Polhems »gåssar» vet man
väl intet; på annat ställe kallar han dem »ynglingar». Men i en avhandling
om »En brukspatrons egenskaper», ventilerad i Uppsala 1750 under den
kände merkantilisten, professorn och nationalekonomen Anders Berch och
författad av Isaac Johan Uhr, är denne inne på frågan, hur man skall få
fram goda arbetare. Också enligt honom är den rätta lösningen den, att
man tidigt skall taga in gossar i driften. »Kan derföre en bruksidkare icke
litet främja det allmännas väl, om han vid sit bruk tager an några gossar
och lärer dem handtera fil och skrufstäd . . . En eller två klensmeder skulle
hinna smida til för 10, 12 ä 14 gossar, och äfven hafva upsigt öfver deras
arbete, om inrättningen annars vore något ordentlig och bruksägarens öga
sjelft vakande öfver dem. En gosse skulle då från 6 å 8 år, jämte läsa
abc-boken och catechesen, förtjena sig födan, i stället för kasta putta och kron
vägg eller annat goss-skälmeri; och en brukspatron blefve då en far, som
födde och uppfödde så många och nyttiga lemmar». Detta var alltså tidens
sätt att lösa frågan om »yrkesskolor». Man kan lägga till detta, att
arbetstiden t. ex. i ett valsverk beräknades till 12 timmar, stundom på
6-tim-mars skift.
Ytterligare svårigheter funnos i fråga om arbetarna. En sådan var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
