Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt från svensk bergshantering. Carl Bernhard Wadström blev
internationellt känd för sin kamp mot negerslaveriet och sitt arbete för koloniseringen
av Afrikas västkust. — Resan till Solingen blev ett äventyrligt företag. Hans
minnestecknare uppger, att han var försedd med olika pass. Än var han
vetenskapsman, som uppsökte berömda tyskar, än gick han som gesäll
på landsvägarna. Vid ett tillfälle blev han häktad och insatt i fängelse i
Dusseldorf. Hans mission till Solingen lyckades dock. Dels studerade han
själv där vapensmidet, och dels förde han till Sverige och Eskilstuna flera
smeder med familjer. Dessa avskeppades hit över Holland i början av år
1775. Till en början var tillfredsställelsen allmän. Wadström fick i
uppdrag att skaffa flera, framför allt om möjligt »en snäll slipare, absolut från
samma ort». En ny resa medförde, också den, gott resultat. Wadström
återkom med två smeder med familjer från Solingen, och, som han själv
skriver, var »den ena en ganska käck och beskedlig klingeslipare och den
andre deras bäste knifsmed uti hela Solingen». Men resan hade icke varit
utan sina risker. »At detta gådt genom många intriguer och besvärliga
canaler lär nog kunna slutas af hwad förut händt är, såväl som hvvad
gruf-veligt allarme i hela landet varit, sedan jag ändteligen genom denna sista
coupp vunnit fullkommelig seger.» Sannolikt funno emellertid de inresande
icke allt så väl ställt för sig, som de blivit lovade. Under de följande åren
höras åtskilliga klagomål från dem över förhållandena i fristaden och av
fristadens föreståndare över tyskarna och deras anspråk.
Med fristadens vidare utveckling gick det framåt, icke minst sedan Sven
Rinman 1784 (i praktiken möjligen redan tidigare) blivit direktör för
densamma. Från hans arbete där kan nämnas, att han inrättade en modell
verkstad, att han förbättrade vattenkraftsverken och att han byggde nya
verkstäder för klingsmidet med sliphus »på sätt som förut här i riket ej
varit brukligt». Under Rinmans tid tillkom också det viktiga
fristadsreglementet av 1787, som betecknade den slutliga regleringen av hantverkarnas
förhållanden inbördes och av deras ställning till skrå- och andra
författningar. 1781 hade fristaden 67 mästare med 108 gesäller och lärlingar, 1797
hade mästarnas antal stigit till 109 och deras medhjälpares till 228. Mästare
kunde antaga så många gesäller och lärlingar, som han kunde skaffa arbete
till, han var alltså icke bunden av någon i skråordningen föreskriven
begränsning i sitt arbetareantal utan endast av den begränsning, som de
ekonomiska förhållandena gjorde lämplig. Gesäll kunde få arbeta fritt eller
hos en mästare. Antogs någon till gesäll, skulle han först vara skuldfri hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
