Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kortspel var ett synnerligen gouterat tidsfördriv under 1700-talet, för mången en lidelse.
I tidens mcmoarlitteratur spelar kortleken en mycket betydande roll. De tre kortspelarna
i morgonrock och nattmössa samt spelbordet på bilden äro sedda med J. E. Reims ögon.
Sepialavering. Privat ägo, Bellinga, Skåne.
vårt spelsällskap märkeligen öktes av rika lantbor, var rullansen av pengar
större, så att jag för första gången på Kvarnhuskällaren upplade en bank
av 350 dukater samt hade min äldsta broder till crupier med löfte att,
ehuru han ej hade del i banken, få sin andel för besväret, om vi voro
lycklige. — –––-Denna vinst. . . blev så ansenlig, att jag med gott sam-
vete gav dem en hederlig supé på Kvarnen och ehuru de ej sparde varken
champagne eller bourgogne, gav jag min broder för dess besvär 60 dukater
och några vita pengar oräknat, ty mina västfickor tyngdes av speciemynt».
Bellman, som besjungit både lomber och cambio (»kille»), har också åt
faraospelet ägnat en sällskapsvisa:
»Kom, min vän, jag beder,
Sätt dig vackert neder
Vid en pipa och ett glas!
Drick och knäpp upp västen,
Våga hela resten!
Du och lyckan måste dras.»
Sv. folket genom tiderna VI. — 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
