Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör alltid ihågkommas, att arbetarnas ekonomiska villkor voro ytterst
ogynnsamma. Strejker voro förbjudna; de hade att ta emot den ringa lön
som erbjöds, eljest riskerade de att bli infångade som lösdrivare.
Lönemaxi-mum var stipulerat, och vi ha sett exempel på tidens allmänna inställning
till löneproblemet. Vidare hör till historien, att frihetstidens industrier
ofta voro allt annat än ekonomiskt stabila. Åtskillig vårdslöshet — för att
icke säga något värre — har konstaterats vid utdelandet av statsmedlen;
till icke oväsentlig del hölls industrien vid liv endast tack vare frikostiga
allmänna understöd, som goda vänner till vederbörande fabrikanter och
företagare lyckats utverka: Alströmerverken till exempel. Följaktligen
blevo jämmern och eländet stora, var gång kriserna satte in, och särskilt
1760-talet led av arbetslöshet. De praktiska sociala resultaten på samhällets
bottenlager av Nordencrantz’, Berchs, Salanders och likasinnades politik
kunna väl te sig ungefär så som en svärmisk 1700-talspoet, thorildianen
Per Enbom, tecknade det i sin dram »Fabriksflickan». Fabrikörens betjänt
i stycket skildrar de olyckligas leverne i följande ord:
»Jag tillstår, att jag just är en herre, när jag jämför mig med det arma
fabriksfolket. En del av dem får knappt så mycket i dagspenning, som
det bestås åt de värsta missgärningsmän. Också bli de flesta av dem
skälmar och missdådare. Den lilla frihet, som lämnas dem, nyttja de för
att tigga och stjäla och supa bort känslan av deras elände. Och då få
desse raglande benrangel ett ännu hiskeligare utseende. Några göra just
brott med flit, för att bli flyttade ur fabrikerna i arresterna, för att andas
frisk luft på schavotterna och känna omväxling av plågor på pålen.»
FABRIKSPROLETARIATET.
Bellmansforskningen har sedermera spårat upp en del av dessa
trashankar i utförsbacke. Det stora fabriksproletariatet på Söder i Stockholm,
med ett starkt tyskt inslag, levde i beklagliga omständigheter. Stadens
förnämsta fabriksdistrikt låg vid Hammarbysjön och Årstaviken, och det
proletariat, som koncentrerats dit, levde praktiskt taget utanför samhället.
Fattigdom, usla bostäder och sjukdomar markerade deras levnadsbana;
många av dessa stackare kunde icke ens svenska; deras barn hade ingen
skola, i början av 1750-talet. Den nyssnämnde Salander vid
Barnängsfak-toriet hade att ta ställning till arbetarnas bildningsproblem. 1754 anhöllo
nämligen tyska fabriksarbetare, att en lärare måtte anställas för barnen vid
Barnängen, och en smula kristendom kunde de alltid få lära. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
