- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
307

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

censuren. I Stockholm ha
tydligen funnits ett antal,
kanske icke så få, betalda
privatkorrespondenter,
vilka med bestämda
mellanrum utsänt sina
nyhetsbrev. Fragment av ett par
dylika samlingar finnas
ännu bevarade, dock
tyvärr till innehållet ej
särdeles betydande.
Förmodligen ha adressaterna ofta
bränt de brev de mottagit
för att vara säkra på att
icke få något obehag av
dem. Likväl ha tydligen
därifrån emanerande
nyheter ibland vunnit
spridning även inom vidare
kretsar, ty som källa ser
man någon gång
»stock-holmiske skrevne aviser»
anföras.

Av 1700-talets svenska
landsortstidningar voro
många faktiskt ingenting
annat än rena
annonsblad, där blott någon gång
en välment vers eller en
obetydlig notis kunde få
tillfälle att smyga sig in.
Ogynnsamt ställda voro
de så till vida, att de icke
ägde rätt att meddela
några nyheter, som kunde
»prejudicera» den
privilegierade huvudstadsavisan

Bilden ger en god föreställning om de viktigaste
personerna, som medverkade vid tillkomsten av en tidning
pä nOO-talet. Till höger se vi postryttaren överbringa
brev — »jag för nyheter med mig» —, ett biträde tar
emot breven och överlämnar dem titt tidningsskrivaren
— »jag skriver vad man meddelat mig» — och i
bakgrunden ser man censorn — »jag godkänner goda
skrifter för att därmed gagna det allmänna». I själva verket
var censorns roll icke alltid så oskyldig: lika ofta hade
han som närmaste ögonsikte att framför allt stå väl
med de för tillfället maktägande. En särskilt
osympatisk representant för censorsmyndigheten i värt land
äga vi under Frihetstiden i Niklas von Oelreich (sid.
326). Med tidens primitiva kommunikationer blcvo
naturligtvis nyheterna från mera avlägsna orter föga
färska, och arbetet pä en tidningsredaktion präglades
säkerligen icke av någon överdriven brädska. Distributionen
skedde i regel genom posten; först Peter Momma
började att sälja lösnummer på gatorna i Stockholm. —
Tyskt kopparstick från år 1701.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free