Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stockholms Weckoblad». Innehållet fick därför väljas ur ofarliga
ämneskretsar, helst som en censor alltid måste finnas (vanligen någon medlem av
ortens prästerskap), som kunde öva uppsikt över att intet förgripligt
insmugglades i bladet. Vår äldsta, till år 1935 fortlevande landsortstidning var
»Karlskronatidningen», som med namnet »Carlskronas Wekoblad» tillkom
år 1754. Utgivare var i början amiralitetslöjtnanten Anders T rane felt, som
gjorde sitt bästa för att tillfredsställa sin läsekrets men tyvärr hade föga
framgång. Med bitterhet klagar han över omöjligheten av att göra sina
läsare till lags. Ger han dem en tysk roman i översättning, så klaga somliga
(ej utan skäl, ty romanen i fråga var den orimligt ledsamma robinsonaden
Insel Felsenburg), inför han dikter och fabler, känna sig andra träffade och
ropa på skandal, skriver han i naturalhistorien, begär man moral och
sedelära, och gör han som man önskar, förklaras tidningen ledsam. Hur som
helst var kritiken dock tydligen ej så farlig, ty bladet levde kvar och åtnjöt
länge en betydande popularitet.
En rent kommersiell prägel hade »Norrköpings Weckotidningar», som
började 1757. Dock fick även detta blad med tiden en något litterär prägel,
bl. a. på grund av att Olof Bergklint tidvis fungerade som dess redaktör.
»Nyköpings Veckoblad» levde blott några månader 1764—65, och »Gävle
Handelstidning» än kortare tid. Man ser, att allmänheten i regel ännu icke
kan bära upp någon lokalpress; det är icke möjligt för någon redaktör utom
huvudstaden att öppna effektiv konkurrens med dess tidningar.
Ett undantag gives dock från denna regel, nämligen Göteborg, som redan
1749 fick sitt första platsorgan, »Göteborgs Weckolista». Innehållet är
emellertid tämligen magert, och de »enfaldiga tankar och oskyldiga kritiker över
allehanda i det allmänna levernet förekommande fel och svagheter», vilka
kyrkoherden Olof Ekebom till läsarnas uppbyggelse där offentliggjorde,
torde knappast ha bidragit till tidningens framgång. Vida värdefullare är
den press, som tillkom under påverkan av den livlige och initiativrike lektor
Johan Rosén. År 1759 började han utgiva »Göteborgska Magasinet» jämte
ett bihang, »Vad nytt i staden?», som snart intog en ledande ställning bland
samtidens svenska pressorgan. Karakteristiskt för hans sätt att redigera
sin tidning är i främsta rummet hans utpräglade lokalintresse och hans
sinne för det aktuellas värde. »En god kungörelse om en ändring i
växelkursen, om en ankommen laddning, om en dosis av friska ostron är
smakligare både för patrioter och läckra läsare än tio förträffliga lärdomsrön,
som varken inflyta i deras kassor eller magar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
