Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målningarna på Drottningholm. Djurmålningarna bliva till sedelärande
fabler; björnen påminner om konungens hjältemod, och hunden, som på
en gång synes stor och from, lär att makt icke bör missbrukas.
Brunns-mästaren vid Medevi med söner, denna duk, som numera räknas till ett
av de vackraste proven på Ehrenstrahls rent realistiska måleri, ses närmast
som en liten nykterhetspredikan. Den ene sonen utgör ett varnande exempel
på drickandets skada: »Dennes omvände mage och dränkta förnuft, läses
i dess plirande ögon, som vittna, att han för sig själv, mera skadeligt
brännvin, än hälsovatten inöst». »När lasten avbildas, böra de ej smickras, och
det har Ehrenstrahl mästerligt i akt tagit.» Däri ligger målningens värde.
Efter en dylik uppfattning var Ehrenstrahls liksom varje stor målares
rätta uppgift att syssla med lärorika ämnen, och Tessin ser i själva verket
hans egentliga område vara det historiskt-allegoriska: »Uti iconologien och
fabulösa historien hade han en god och alla målare oumgänglig insikt».
Tavlan gör tjänst som sentens och är en direkt motsvarighet till de
visa levnadsregler i »stenstil», som Tessin projekterat för varje parti av
sitt hus. I själva verket tänkte han sig även dylika litterära motton
förbundna med bildframställningar, »symboliska målningar», som han själv
kallar dem, över antika ämnen. Ja, han har än längre dragit ut
konsekvenserna av sin konstnärliga uppfostringslära och föreslagit hela rum
inredda i undervisningens tjänst. I Hessensteinska huset på Riddarholmen,
där han bodde, hade han inrett ett förmak med vitmålad väv på väggarna,
avdelad i pannåer med förgyllda ramar, å vilka kopparstycken voro
inklistrade. Det är icke framför allt av estetiska skäl, han särskilt fäster sig
vid denna anordning, utan av pedagogiska: »Ehuru detta är min egen och
en ny idé hade jag densamma ej anmärkt, så framt jag ej trodde det en
särdeles nytta av slik beklädning för unga prinsar hämtas kunde. Man
hänger kring deras rum damasch, sammet, eller andra alls intet betydande
tapeter, i vars ställe man kunde utmåla allehanda, tjänande till deras
undervisning, ända till musslor och insekter efter deras klassifikation. Hans
Kongl. H:t Pr. Carl kunde på sina väggar lära all slags navigation och
manövrer till sjöss etc. etc.».
Det är tydligt, att denna slags rumsinredning föreföll honom så att säga
mer moralisk än den alltför rika, oavsett vad bilderna än föreställde. Den
store konstsamlaren utropar: »Hade vi här så många konst-målare, som
i Italien och Frankrike; inte skulle jag kläda väggarna i mitt kabinett med
sidentyger, icke hänga på dem lösa och snart skubbade tavlor». Rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
