Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dana i Sverige. I sitt gotikhat är han helt sin faders son; del förbjöd honom
att se något gott i »Götha svärmens krångliga byggnader». Gamla
Stockholms borg får blott betyget att vara »oformlig», och de gamla
medeltids-byggnaderna kallas »de forna göters tunga stenhögar». Vi skymta
ingenstädes ett försonligt omdöme om dessa minnen ur synpunkten att de dock
voro svenska och sålunda vittnade om den egna nationens tradition och
lynne.
När han någon gång talar för att den inhemska byggnadskonsten icke
skall följa utländska lärdomar, är det av rent praktiska skäl. Det är med
tanke på olägenheterna av den nordiska kylan och snön han tillråder att
förändra den franska herrgårdsstilen i avseende på belägenheten av
bostadsrummen, som skola förflyttas från nedre botten till övre våningen.
Men denna eftergift åt svenska klimatet sker i surmulen ton, som minst
av allt talar om någon lust för nationellt särpräglad byggnadskonst.
Det är även ur praktisk synpunkt, han berömmer Hårleman, då han säger
honom hava förenat olika länders erfarenheter och lämpat dem till
fäderneslandets belägenhet, klimat, förmögenhet och hushållning, alltså ett klokt
bruk av främmande mönster för de svenska behoven. Någon känsla för
inhemsk tradition eller inhemsk stil torde man svårligen kunna spåra däri.
Hans åskådning härvidlag skiljer sig på ett märkbart sätt från hans
åskådning i fråga om litteraturen. Han var en av de främsta ivrarna för
en svensk litteratur, fotad på inhemsk grund, och talade med styrka för
utrensning av allt främmande lån i det svenska språket. Hans kärnfulla
tal i Vetenskapsakademien »Om svenska språkets odling och rykt», hans
många uttalanden i Dagboken och kanske framför allt hans egen
uttrycksfulla prosa bära vittne om en känsla för svensk stil, som för tiden var
sällsynt stark och som är desto mer beundransvärd hos en man, vilken
så intimt kände och så livligt uppskattade den franska kulturen.
Att denna svensk-nationella stiluppfattning hos Tessin begränsade sig
till litteraturen och icke vidgades till konsten belyser hans och hela hans
(ids inställning. Den goda konsten var från främmande länder införd till
Sverige, och landet hade självt ingen värdefull äldre konstnärlig kultur,
som den kunde kalla sin. De sydländska länderna hade sina konstskolor
av olikartat lynne, Sverige saknade en egen.
Man kan i dessa reflexioner om svensk konst spåra den tanke, som
senare under 1700-talet och särskilt hos Ehrensvärd skulle tillmätas så stor
betydelse, nämligen om det svenska klimatets olämplighet för konstnärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
