Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Leuhusen, Edv. Runeberg, Anders Chydenius m. fl., ansågo, att
statsmakterna främst borde understödja jordbruket, »denna den första och
oundgängligaste av näringarne och den, av vilken alla de andra hämta sin styrka».
Lantbruket var denna tid ingalunda inskränkt till det egentliga
bondeståndet. Även stadsborna, som utgjorde omkring 10% av befolkningen, idkade
jordbruk i större eller mindre utsträckning. En stor del städer voro till
folkmängd och näringsliv föga annat än större hyar. Dessutom hade många
ämbetsmän sin avlöning i form av boställen. Sverige var ett typiskt
bondeland. Den icke åkerbrukande befolkningen bestod egentligen endast av
invånarna i några få städer, i bergslagerna, vid bruk och fiskelägen.
På självhushållningens tid var arbetsorganisationen enkel. Under
husfaderns ledning bildade familjens medlemmar jämte tjänstefolket en
produktiv enhet, som frambragte allt, som behövdes för livets uppehälle och
nödtorft. Produktionen avsåg alltså inte enbart livsmedel av olika slag utan
även kläder, husgeråd, redskap etc. Bondgården eller byn var ett slutet
samhälle, som måste söka reda sig själv i vardag och helg, vid hälsa och
sjukdom. Läkare och apotek existerade ej på landsbygden, endast —- och
sparsamt — i städerna. Tidens hushållsböcker innehålla därför talrika
recept på huskurer, i vilka ytterst egendomliga, ja för oss rent vämjeliga
ingredienser hopblandades. Utförligast är väl Broocmans »Hushåldsbok»
(1736), som har ett kapitel på 80 sidor »Om allehanda husmedel emot
åtskilliga sjukdomar». Den anvisar botemedel mot nära 200 olika slags
krämpor. Örtdekokt, öl, vin och ej minst brännvin ha stor användning i den
tidens huskurer.
Under självhushållningens tid omfattade arbetet i ett lanthushåll en för
oss häpnadsväckande mångfald av sysslor. Mycken mänsklig arbetskraft
fordrades, ty arbetsmetoderna voro tidskrävande och redskapen
ofullkomliga. Hushållets medlemmar blevo därför talrika. En redogörelse för en
lanthusmoders sysslor finner man i »Svenska red-dejan eller välöfvade
hushållerskan» av K. Dahlman (1743). »Den invärtes hushållningen är i san-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenska landsbygden gick på 1700-talet mycket
omärkligare över i stad än nu: innanför vallarna hade borgarna sina täppor och betande
kor och svin, liksom bonden utanför. Men i ett hänseende var övergängen kännbarare än
nu. Vid varje infartsväg fanns en tullport med tullstuga, där den passerande hade att till
staten erlägga införseltull för livsförnödenheter, köpmansvaror och hantverksprodukter.
— Linköping med tullport, krönt överst med en kunglig krona. Akvatintagravyr av
J. F. Martin (i »Svenska vuer»). Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
