Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jålijanDf flf Profeftbren ö£(j Docloren .^ågäDIt
’ jp>crc Rofén upgifne ocf) fillföciitcKgnftc
præ-fervativcr emot Den beflageliga boffaptS (iufan, roatDa
härigenom till S?änet* 3nbpggare« unoecrattcllc funD*
fllOCDf.
l:mo S(tt uti fäbufet oc£> färDeleé ofruec 6äfett, hätu
ga fnippor af töD.IDfar ocb äfroen en Dnltf löf unDec
balfen träDD på tn tiocf fegelgamö trät), foiu borDe
pmfa* np, broar 3 *>t? d<>9 Nn roiénar.
2:do 2ltt blnba emellan bägge bomen en fnufa, font
fiänger neD åt pannan, uti Denna fnuta bör [roara
brcitlöf, Dofroelötrdcf ocb Campher, få at Det
ftän-Dlgt gför en lucftanDe atmosphere fring jfreafureM
bnfrouD/ broarfgenom fmtttan ej få lätt blir
fufccpti-bel.
3:tio Sftäftan bet angelägnafte är, at kreaturen fä
litet foDer, oeb ötmtnftone entrebieDel minDre änroarn
Jigtt: Detta foDer bör befläncfaé meD litet jalt lafe
at Äreaturen blifroa torftigare än roanligft; men man
bör ocf låta Dem Drlcfa mer än roanliglt, härigenom
binDraé foDreté roiDbrännanDc Hopp falnnet, ocb ge«
nom Det De blifroa magrare, gå De Ipcfelfgare (genom
ftufDommen, fom man af bäbe (noc&«utrlfr$ ron er«
farit.
En motsvarighet till nutidens mul- och klövsjuka var
boskapspesten, som upprepade gånger under 1700-talet
kraftigt reducerade bl. a. Skånes kreatursstock. Under
enbart åren 1767—69 dogo i Kristianstads län över 25,000
djur. I kampen mot farsoten stod man maktlös;
isoleringen av nersmittade distrikt kunde inte effektivt
upprätthållas. De botemedel, som meddelas i ovan delvis
återgivna kungörelse av landshövdingen i Malmöhus län
den 21 april 1767, torde inte ha gjort situationen ljusare.
landsdelen till den andra.
Så långt som möjligt sökte
man begagna vinterföret
för forsling av tunga
varor. Men spannmåls- och
foderbristen framträdde
alltid starkast på våren,
då vägarna genom
tjällossningen voro nästan
ofarbara och dessutom
dragarna utmattade av
svältfodring.
Ett svårt problem var
boskapens vinterföda. För
att tillvarataga skogsbetet
och för att få så mycket
gödsel som möjligt höll
man stora
kreatursbesättningar. Höet från ängarna
blev då otillräckligt, även
om det utdrygades genom
insamling av löv, mossa,
späda gran- och tallskott
m. m. Kreaturens
vinterfoder kom till stor del att
hestå av halm. För att göra
halmen smakligare och näringsidkare beströddes den med malen eller omalen
säd. Ett högt skattat kreatursfoder blev under detta århundrade dranken.
en biprodukt vid brännvinsbränningen. Om drankutfodringen uppstodo
långvariga och skarpa strider. Från många håll påstods, att dranken var
betydligt värdefullare som fodermedel än den råa säden. Detta bestreds
emellertid häftigt av andra.
Folkets mathållning under större delen av året var ganska enformig.
Gröt, bröd och sovel voro huvudbeståndsdelarna. Då köttet mest förtärdes
i salt tillstånd, krävdes mycket öl och dricka för att släcka törsten. Utom
öl var brännvin det enda — men också högt skattade — njutningsmedlet
för den egentliga lantbefolkningen. Kaffe och vin voro övervägande stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
