Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett gårdskomplex ingick också ett ordentligt husbehovsbränneri. Av byggnaderna
härovan •— en del av Bunge kulturhistoriska museum på Gotland — är den mellersta just
ett gammalt husbehovsbränneri, beläget mellan köttboden och manhusbyggnaden.
nämnda bestämmelse togs av regeringen till intäkt för att utsträcka förbudet
ända till slutet av år 1760, då det av riksdagen upphävdes. Det ägde alltså
bestånd i nära fem år. Vilka följder fick nu detta långvariga förbud?
Framför allt: blev allmänhetens smak för brännvin mindre än förut?
Förbudet var strängt. Icke endast tillverkning utan också försäljning av
brännvin såväl svetiskt som utländskt var vid högt straff förbjudet.
Prästerna ålades att göra allmänheten föreställningar om brännvinsmissbrnkets
skadliga följder. Vid tidigare förbud hade myndigheterna nöjt sig med att
försegla brännvinspannorna. Nu gick man strängare till väga och lät taga
pannorna i offentligt förvar. Icke mindre än 200,000 pannor inlämnades
till myndigheterna. Kronobetjäningen erhöll stränga order att övervaka
förbudet och hindra lönnbränning.
Men detta var lättare sagt än gjort. I en samtida skrift heter del:
»Brännvin brändes i början i skogar och skrymslor, ju avlägsnare ställe, ju säkrare
för dess idkare och såldes likaså lönligt». Med tiden ökades djärvheten.
I rådet förklarade Höpken 1758: »Svenskt brännvin finns ännu till salu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
