Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid ungdomens enda Sätt att närmare få träffas och lära känna varandra,
enär hela dagen var ägnad åt arbetet. Seden var också fullt godtagen i
bondesamfundet. Den existerade säkerligen vid slutet av 1700-talet i större
delen av landet, och ännu finnas platser i Norrland, där den icke blivit
helt bortlagd. Nattfrierierna ingingo som en fullt naturlig del i ungdomens
samlevnad och hörde på ett naturligt sätt ihop med en äldre tids uppfattning
av äktenskapets ingående. Endast vid högtiderna hade ungdomen särskilda
lekstugor, då de ävenledes kunde träffas.
Det dröjde ganska länge, innan äktenskapets ingående lades under den
kristna kyrkans kontroll, och på allmogebotten fortlevde därför också långt
fram i tiden seder härför, som avsevärt skilde sig från kyrkans uppfattning.
Trolovningen, som skedde genom utbyte av gåvor mellan kontrahenterna,
var förr den viktigaste handlingen. När denna skett, ansågs äktenskapet
ingånget, och den folkliga traditionen följes härvidlag av den juridiska
rättsuppfattningen. Den länge kvarlevande sängledningen är också en sed, som
icke har med det kyrkliga äktenskapet att skaffa. Nicolovius berättar
emellertid, att prästen skulle vara närvarande vid detta tillfälle och en psalm
sjöngs över det sänglagda brudparet. En annan sed från bröllopsfirandet
bottnar i de olika lagbildningarna inom bondesamfundet i äldre tid, i detta
fall de giftas och ogiftas. Det är striden om bruden och
brudgummen, ett dramatiskt upptåg med de ogifta och gifta männens strid om
brudgummen och de gifta och ogifta kvinnornas strid om bruden. Striden
slutade givetvis alltid med de giftas seger. Även häri ligger en yttre markering
av den förändrade ställning, som de gifta fått i samhället. Crælius skildrar
denna sed från östra Småland 1770, och den har haft en stor utbredning
i vårt land.
Även vid begravningen fungerade i äldre tid den sociala lagbildningen.
Det förekom särskilda lag för hjälp med gravens grävande etc., liksom man
hade bestämda gilleslag. Det var också sed i äldre tid, att en begravning
firades som en stor fest, och prästerna ha länge fått arbeta på dessa seders
avskaffande. Från Bara härad i Skåne berättas 1775: »Sedan liket är
begravet, med eller utan predikan göres ärede (gästabud) på det sättet, att de som
äro i gilleslaget samt släktingar och svågerlag bliva fägnade med
brännvin, öl och mat likasom uti annat gästabud, medan gilleslaget bär
för-ning dit; alla i byn samlas att gå i procession och mankönet att bära; men
till byn givs en hel el. half tunna öl, som drickes af dem, vilka ej höra
till gilleslaget».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
