- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
150

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten skulle råda bot på detta fördärv för ett fattigt folk. Konungen spänner
förhoppningarna högt, han ser sin reform »utgöra en märkelig epoque i
delta rikes historia».

Vad blev då resultatet? Som vanligt avläsa vi det tydligast i de
över-flödsförordningar, som komma härnäst. Endast några månader efter
Gustav III :s död utfärdade förmyndarregeringen en varning, där Kungl.
Maj:t säger sig »icke utan harm och bekymmer kunnat erfara huru
yppighet och överflöd tilltaga och utsprida sig inom riket». Och på nyåret 1794
kommer också en overflodsforordning, som i stränghet kan tävla med den
Mössornas regering en gång utfärdade. Damerna förbjödos att hädanefter
utomhus bära hel- eller halvsidenkläder av annan färg än svart, vitt och
grått. »Blonder och spetsar» fingo icke förekomma annat än på halsdukar,
manschetter och huvudbonader och fingo då ej vara mer än två tum breda.
Hur kvinnorna reagerade inför dessa förbud får man veta i prinsessan
Hedvig Elisabeth Charlottas öppenhjärtiga dagboksanteckningar. Hon
tycker, att de styrande herrarna — däri inbegripet maken hertigen-regenten
— borde ha rådgjort med ett klokt fruntimmer, som haft sakkunskap på
området. »Vad fruntimren beträffar, så vålla dem de nya förordningarna
gällande deras klädedräkt endast utgifter, ty de få nu ej bära andra kläder
än av svart, grå eller vit färg. För de förmögna betyder ju detta mindre
men är så mycket mera kännbart för de fattiga. Inom arhetareklassen
begagnar kvinnan ofta hela sin livstid samma klädning, ty den är förfärdigad
av gamla tiders präktiga, slitstarka tyg, men såvida dessa plagg äro kulörta,
kunna de nu ej mera användas». Plymer och guld- och silverbroderier
förbjödos också, och för konsekvensens skull avskaffades alla prydnader av
guld och silver på uniformerna.

Svenska dräkten hade blott blivit en episod. Gustav III :s positiva reform
hade blivit negativ den också, när det gällde att rå på modeväxlingar och
dräktlyx. Som ett allmänt omdöme säger Hedvig Elisabeth Charlotta, att
1794 års nya överflödsförordning gjorde ett gott intryck och synbarligen
höjde hertig Karls anseende. Det kan icke bestridas, säger hon, att detta
påbud i många fall var både nödvändigt och nyttigt. Det hade också föregåtts
av en vidlyftig och mycket demokratiskt lagd utredning, över hela landet
påbjödos nämligen sockenstämmor, där allmogen själv fick yttra sig om
åtgärder för att hindra det tilltagande överflödet i klädedräkt. En
regeringsskrivelse upplästes från predikstolarna, där Kungl. Maj:t ifrågasatte
»om icke i samma avsikt antingen redan antagna dräkter måtte till faststäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free