Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ene vill ej vara sämre än den andre. Mest för överflöd äro likväl de
arbetande klasserna, varje tjänstflicka har kjol och pelerin av siden och sin
päls överklädd med detta tyg; karlarne begagna så dyrbart kläde, att de
icke vilja taga tjänst, om de ej få dubbelt så hög lön som för 20 år sedan».
Detta furstliga perspektiv är naturligtvis sett ifrån en så hög ståndpunkt,
att det samtidigt innebär åtskillig överdrift.
Men även en författare under det enkla namnet John Petersson har tagit
till orda om samma sak i en skrift om svenska folkets klädedräkt, som
utkom 1810. »Själva allmogen har fattat smak för det utländska», heter det
där. »Även bland den menigare hopen», fortsätter författaren, »röjer sig den
olyckeliga tävlan, att likna och överträffa varandra i prakt. Så snart en
rik bonde köpt något kostbarare tyg till sin dotter, så anser strax var
tjänstepiga sig olycklig, om hon ej kan likna henne.» Den citerade skriften
utmynnar i ett förslag, »att man bortlägger allt bruk av civila kläder, och var
särskild klass av medborgare bär sin särskilda uniform. Ingen borde tålas
i något hederligt sällskap, där man skall vara anständigt klädd, om han
icke bure den dräkt, som tillhörde hans stånd». Några år senare framlade
också en prost i Växjö ett förslag för riksdagen, att bondeståndet borde få
en stadgad uniform, som skulle vara grå till färgen. Men ekonomiutskottet,
som fick förslaget på remiss, tyckte väl, att det var för kuriöst, och
avstyrkte det.
Vi kunna vara säkra på att allmogen själv skulle ha bemött förslaget på
samma sätt. De svenska bönderna ha inte alls haft någon lust att medvetet
sätta sig i särklass genom att kläda sig i en uniformell dräkt. Därför fick
också landshövdingen i Härnösand uppleva ett misslyckande, när han 1818
utfärdade en allmän kungörelse med förslag »till en beständig blivande
helgedags- och högtidsdräkt för det Hedervärda Bondeståndet av
Wester-Norrlands län». Förslaget stod i samband med den allmänna strävan till
sparsambet, som året förut tagit sig uttryck i en ny överflödsförordning —
om 1794 års förordning säges då, att den blivit »så alldeles overkshåld och
kraftlös ända därtill, att den på en kort tid av 22 år råkat i fullkomlig
glömska och förgätenhet». Norrlandshövdingen ville nu vandra i Gustav
III :s fotspår genom att för sitt län införa en enhetlig dräkt. För männen
skulle denna bestå av en lång rock av grå vadmal, knäbyxor i samma färg,
rund hatt, vita strumpor samt skor med remmar och klaffar »efter gamla
svenska sättet». Kvinnorna skulle vara klädda i kjortel och tröja av brunt
ylletyg. Båda plaggen skulle vara försedda med band, och tröjan skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
