Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständliga beskrivningar och lärda anspelningar, men hans förfinade
naturkänsla, harmoniska tonfall och lätta, eftersinnande melankoli skapa i
lyckliga ögonblick en stämningsstyrka, som förtrollar även nutidsmänniskan.
Hur många svenska skalder kunde ha målat nattens majestät som han:
»Vad dödlik ensamhet förstummar nattens timmar!
Hur djupt dess mörkers hav allt skapat översvimmar!
Så vidsträckt fordomdags och ödsligt fruktansvärd
sig Kaos gamla natt i gränslösheten sträckte.
Du nattens äldsta barn, vars skuggor kring mig gjutas,
som var förrn allt begynt, och blir, när allt skall slutas,
i vilken allt fått liv och släckes ut igen.
Skänk åt mitt väsens tid, o tystnad! Dödens like!
att, förrn du mig förött, på gränsen av ditt rike
en stund bese dig än.
Vad var du först och vem har känt din börjans stunder,
när innan världen blev och ämnet fattat grunder
du utan liv och gräns kring tidens vagga flöt?
Vem vet ditt väldes längd, när efter tingens ända
i ditt förvar igen den rymd skall återvända,
som ljuset inneslöt?»
Hur sedan allt i månskenet »höjes rysligt stort med obekanta drag» och
en »vithet jämn och kall» lägger sig över allt, som över en död skönhets
drag — detta och mycket annat är stor poesi och hög ton, det kommande
århundradets anda, om än ej dess litterära form.
Men alldeles för inte var Oxenstierna dock ej ett barn av rokokons
tid, och i skämtsagan om flickan Disa, som, för att frälsa folket från en
gudsdom, skulle anträda sin promenad »varken klädd eller oklädd» etc., har
han inlagt ett skälmaktigt behag.
Oxenstierna har stillsamt svärmat med Rousseau för »hjärtats ömmaste
rörelser», »vänskapens ljuvligaste känslor», för landsbygd och oskyldig
natur, och givit det nya i tiden i diskret förnäma former. Hur annorlunda
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. De svenska universiteten åtnjöto vid slutet av
1700-talet intet högre anseende i litterära och kulturella kretsar — från Stockholms horisont *
tedde de sig företrädesvis som »akademiska bondbyar». Först i början av det nya
århundradet ändrades läget, i Lund främst genom Tegnérs verksamhet som skald och
universitetslärare. — Akvatintagravyr av J. F. Martin (i »Svenska vuer») efter målning av
Elias Martin. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
