Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄNSLODIKTNING. THORILD
SOM LITTERÄR LEDARE.
BEGYNNANDE ROMANTIK.
I själva verket hade ute i Europa
jämsides med den Voltaireanska
förståndsupplysningen en alldeles
motsatt ström gått fram, en ström av
känsla och mystik: i engelsmannen
Youngs melankoliska »nattankar», i
Rousseaus naturförkunnelse, i de
s. k. Ossiansångernas poesi om
mån-lysta hedar och fädernas skuggor på
molnen, i Goethes känslosamma
»Werthers lidanden» och annat.
Under 1700-talets senare hälft vann den
strömningen mark också i Sverige,
och under 1800-talet skulle den
omskapa den högre bildningen.
Förutsättningar här hemma hade den ej
heller saknat, t. ex. i de religiösa
sekterna bland folket och deras
pietistiska känslovärme.
Nere i Wien levde de första 1770-åren en ung, vekhjärtad och fattig
svensk diplomat, greve Johan Gabriel Oxenstierna, som diktade om lantliv
och natur i ständig längtan efter sin hembygd, det leende, insjörika och
lummiga Södermanland. Hans släktgård Skenäs har ett vackert namn i vår
poesis historia. Det fanns utländska mönster bakom hans landskapsdikt
»Skördarna», men trots alla stilens krusiduller är det hans genomlevda
barndomsminnen, hans aldrig svikande hemkänsla, som givit hans dikt en
svensk färg och en personlig ton.
Som förnämlig hovdekoration med det historiskt lysande namnet kom
han sedan till höga ämbeten hos Gustav III, men annat än poet var han
egentligen aldrig och ingalunda en poet, som i något som helst avseende
kunde hålla sig framme. Sina dikter lät han ligga otryckta i årtionden, så
att deras nyhet ej längre var ny. Men på vägen mot romantik är han en
portalfigur. Visst går hans vers i 1700-talets sävliga passgång med om-
öra pastorala idyllen har inte haft någon
större diktare i Sverige än aristokraten
Johan Gabriel Oxenstierna. Han nddde rikets
högsta värdighet, men det är icke en stel
ämbetsmannamin, som möter betraktaren i
de fint bildade och veka dragen på detta
porträtt. — Oljemålning av Ulrica Pasch.
Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
