Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passion i den stund, han skrev dessa rader». Så vittnade Kellgren om sig
själv kort före sin död.
Det finns så många människor, som i ungdomen känna varmt för
osjälviska ting men sedan mattas och hli loja, likgiltiga, måhända se världen med
idel hån. Kellgrens utveckling var den motsatta. Ett större
hederserkän-nande kan en människa näppeligen få. Här erinrar man sig hans kända tillrop:
»Unge författare, vill du veta om din kallelse är sann eller ej: lägg
handen på ditt hjärta. Sanning, dygd, rättvisa, fädernesland, mänsklighet —
säg: kan du nämna dessa heliga ting utan rörelse i ditt blod, utan skakning
i dina fibrer? Ser du blott med åtlöje dina likars dårskap? Med förakt
deras lustar? Med ömkan deras olyckor? Den håg du känner att utmärka
dig av talangen vad har den för föremål? Månne en titel, en prydnad, ett
anseende över hopen, en bekvämligare levnad? —- — — Då, yngling, tro
mig, det är icke Dig som snillet kallar att tala till folket.–––-Om åter
vid åsyn av allt, som kränker förnuft och dygd–––––––-du känner ditt
blod tändas, ditt hjärta klappa, dip andedräkt förkortas, tårarna brista ur
ditt öga, tankarna hoptals genomstörta din själ —––––-då, ädle, igenkänn
snillets gudomliga eld, då sök ej förgäves att kväva en eld, som ej skall
slockna, förrän hon förtärt dig, då, följ ditt öde, bliv stor — och olycklig.»
Ej mindre än Thorilds är detta utbrott något helt annat än den eleganta
och gäckande 1700-talstonen, och för visso har det ej berott av vare sig
Rousseau eller någon som helst tidsgudomlighet utan sprungit fram ur djupet
av Kellgrens egen själ.
»MÄNNISKANS ANLETE.»
Hos Kellgren dröjer i det hela ännu »upplysningen» och en doft av
rokoko, blott i hans sena diktning hägrar det nya århundradet. Helt sig
själft framträder detta hos Franzén, idealistiskt i sin världssyn och friskt,
barnsligt och oskyldigt i tal och ton med naturligt språk sådant vi nu alla
känna det efter 1700-talets kvardröjande akademiska stelhet.
Uppe i en liten nordfinsk stad stod en brådmogen sexårspys och såg i
spegeln sin unga moder ordna sitt hår; hon var så vacker, att pojken trodde
sig se hennes ängel. Det blev ett intryck för livet. Franzéns poesi kom även
att handla om det änglalika och snövita både i människornas sinnen och i
det skalden anade ovan skyn.
I sin hemstad hade pojken omkring sig ej bara tjärtunnor och timmer
utan högnordens snövinter och underbara vita sommarnatt. Kvällens rod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
