Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad, »purpursläpet efter dagen»,
möttes med morgonens och skänkte
åt franzénska verser en
paradisförklaring, som även efter Kellgrens
»nya skapelse» var ny i poesien
hos oss.
Som ung Åbodocent fick
Franzén genom en vän till sig och
Kellgren några dikter införda i själva
Stockholms-Posten, där Kellgren
presenterade dem med storsinnad
och beundrande uppskattning:
»Det originalsköna i
bildnings-och känslosätt, i uttryck, i
versernas gång och klang, som visar sig
i detta och några andra av samma
hand oss tillsända poémer, torde
göra tillåtet att för kännares ögon
. Selmas och Fannys blide sångare — M. Fran-
röja stämpeln av ett nytt snille, som 2-n _ Etming m L H Roos af Hjelmsäter_
går att skänka vår skaldekonst en
ny skörd. Men allas blickar äro icke så skarpsynta, och kände författare
kunde mot sin vilja misstänkas för en förtjänst, som de allenast velat önska
sig. Av sådana skäl täckes auctor icke misstycka den frihet man tagit sig,
att till hälften blotta ett blygsamt namn, som icke nog tidigt kan mötas
av allmänhetens uppmuntrande aktning.»
Dikterna undertecknades nämligen F-n, vilket på sina håll gav anledning
till ett tämligen billigt skämt; alldeles icke i franzénsk anda.
Själv besökte Frans Mikael Franzén kort därefter Stockholm, där den
veke och flickvackre ynglingen blev lika omhuldad som hans verser, alldeles
som han sedan skulle bliva i hela livet. När han som svensk kyrkoherde
och sedan som biskop på äldre dagar nästan förlorat sin poetiska ingivelse
men fortsatte att skriva långrandigt tråkiga dikter —• berättande eller
dramatiserade — nändes kritiken mycket sällan säga sanningen, och hans vän
Tegnér, som uppriktigt beundrade honom, har endast de mildaste
invändningar men de mest överskattande lovord. Så starkt förblev intrycket av
hans snillrika ungdomsdikt. I sitt barnsliga poetiska oskyldighetstillstånd
hade han varit en stor lyriker men visste det ej. När han fick veta det,
var han det ej längre.
Q CL- ’fica/uze&L
ya’VZC’n,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
