- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
226

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna Maria Lenngren var visserligen »en
lärd i stubb», men ingen blåstrumpa. Hon
skildras som en ypperlig husmoder och
älskvärd värdinna. Det här återgivna, sannolikt
en smula idealiserade porträttet, en gravyr av
A. U. Berndes 1801, motsäger icke Franzéns
karakteristik av författarinnan, att i umgänget
»ville hon vara endast fruntimmer, ej auktor.
I sällskap med sitt eget kön underhöll hon
samtal om dess allmännaste föremål, antingen
de hörde till barnkammaren eller möbelboden,
till operan eller köket.» — Kungliga biblioteket.

»franska» och respektlösa, är säkert;
icke förgäves har hon läst tidens
berömda engelska och tyska
präst-gårdsidyller, vilkas anda spåras hos
hennes dikt om »den glada festen»
i en svensk prästgård. Och hur
kylig hennes ironi verkligen är,
måste medges att bakom en sång
som den allbekanta »Pojkarna»
(Jag minns den ljuva tiden) finns
mer känsla än i många av vår
lyriks blomsterprydda
praktstycken. Så både i hyllningen till denna
lyckliga sinnesfriskhet:

»Av falskheten och sveken
jag visste intet än,
i var kamrat av leken
jag såg en trogen vän;
de långa lömska kiven,
dem kände icke vi;
när örfilen var given,
var vreden ock förbi.»

och sist i teckningen av dess
motsats:

»De blivit män i staten,
de forna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne.

Med fyrti år på nacken
de streta med besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är.

Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land?»

Svaret kommer, oförlikneligt målande och rytmiskt uttrycksfullt:

»Kallt hjärta under stjärnan, gul hy och granna band».

En lugnt fastställande livserfarenhet, som griper bittrare än tidens många
predikande lärodikter!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free