Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insåg från första början, att han i den teaterbegåvning, varom han var
medveten, ägde ett ovärderligt medel att träda i omedelbar kontakt med folkets
breda lager och elda dem för de ideal han själv var uppfylld av. Dessa
ideal voro i första band upplysningstidens allmänna humanitetsideal, dess
optimistiska tro på bildningens och den materiella kulturens samhälleliga
betydelse, på vikten av förfinade seder och ett odlat vett, på värdet av en
hög nivå inom konsterna, ja på »överflöds nytta», för att begagna en av
tidens gängse paroller. Dessa ideal hade han visserligen tagit i arv av
Frihetstiden. Dem hade sålunda även Lovisa Ulrikas franska komedianter
tjänat med sin i vår odlingshistoria med orätt förbisedda och ringaktade
gärning. Men framför allt leddes Gustav som skapare av den svenska teatern
och som dramatisk författare av en brinnande tro på fosterlandskärlekens
och kungatrohetens samlande och enande makt inom en nation och på de
stora historiska minnenas förmåga att hålla dem levande i dess hjärta.
I kraft av denna tro lyckades han nyskapa både den svenska dramatiska
dikten och den sceniska konsten. Konstnärligt var hans framgång därvid
fullständig. Realpolitiskt var den måhända icke lika restlös. Mot
adelsoppositionen var teatern givetvis tämligen maktlös. Mera förvånande är
att han mötte en rätt stor oförståelse även inom det intellektuella lägret.
T. o. m. hans egna medarbetare, Kellgren, Adlerbeth, Leopold bland andra,
stodo relativt främmande för de innersta drivkrafterna i hans teatraliska
gärning. Saken var att de voro upplysningsrationalister och borgerliga
moralister, medan Gustav var alltigenom fantasimänniska och — upplyst
despot.
Men de breda lagren inom folket, dem vann han helt för sig. På den
punkten räknade han icke fel.
Men innan han nådde slutmålet hade han en lång väg att tillryggalägga
och många hinder att övervinna. Enbart ett kungligt maktbud skapar ingen
nationalteater, allra minst en nationalteater på vilken så stora ideella krav
ställas. Gustaf Johan Ehrensvärd, som inleder raden av kungliga svenska
teaterchefer, har i en »Berättelse om svenska teaterns uppkomst», författad
då han 1777 avgick från befattningen, drastiskt skildrat de svårigheter och
vedermödor av alla slag kungen och hans betrodda män hade att kämpa
mot vid starten. Det enda den avskedade franska truppen lämnat efter sig,
förutom skulder och några användbara sujetter för baletten, var en
for-dringsfull publik, van vid en högt kvalificerad fransk repertoar av tragedier,
komedier och sångspel, alla framförda av rutinerade artister. Att låta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
