Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgs och assesorskan Elisabeth Olins glänsande framförande av
huvudrollerna, de praktfulla dekorationerna av Lorens Sundström, de ständiga
scenväxlingarna för öppen ridå, som maskinisten Lars Sollenius
överraskade med, de skimrande fantasidräkterna, som tävlade i rikedom med
Parisoperans och i själva verket också voro utförda efter skisser av dess
kostym-ordinatör Boquet, eller de i varje akt inströdda balettdivertissemangen, som
instuderats av balettmästaren Gallodier, även han fransman och jämnårig
i landet med Uttini.
Man trodde sig förflyttad till sagans värld. Och man var det. »Thetis
och Pelée» innehar för den dåtida generationen av svenska teaterbesökare
det första mötet med den förtrollade fantasivärld, som var den italienska och
franska barockoperans hemvist och som all nykter upplysningsrationalism
till trots alltjämt hävdade sin makt över sinnena, överallt där ett furstehov
fanns nog rikt och nog generöst att knyta vid sig de artistkrafter, som
krävdes för att några korta timmar giva den den sceniska illusionens liknelse av
verklighet. I den världen ägde icke den klassicistiska konstlärans stränga
lagbud någon giltighet, där regerade fantasin och sinnesglädjen enväldigt.
Liksom den fransk-klassiska tragedin en gång framsprungen ur en
humanistisk strävan att väcka till liv det antika sorgespelet, att gent emot onatur
och förkonstling inom dramat och musiken ställa upp en konstform, där det
ädelt mänskliga funne ett på en gång förandligat och sensuellt betagande
uttryck, hade operan sedermera under barocken utvecklat sig till en
tummelplats för den poetiska och musikaliska fantasins mest otyglade nycker,
till en praktfullt iscensatt lek med toner och ord, en lek som visserligen var
bunden av nog så invecklade och tyranniska regler, vilka dock ingenting
hade att göra med dem som härskade i det verkliga livet. Sina ämnen
hämtade operan i de allra flesta fall ur den antika mytologien eller
sagohisto-rien, där ju också Thetis och Pelée hörde hemma. Men med våra
föreställningar om den grekiska antiken hade de fantomer som där rörde sig
ingenting gemensamt. Vår tid har gjort sig mycket lustig över den bisarra
ut-stoffering av den antika sagans gestalter, som den dåtida operan gjorde
sig skyldig till, med vida styvkjolar i paljetterade och skimrande
siden-stoffer, snörda midjor, pudrade peruker och rödlackerade skor. Men den
tidens opera åsyftade ännu icke att suggerera några historiska stämningar,
blott att för samtiden hålla upp en trollspegel, där den kunde känna igen
sig själv i idealiserad eller kanske snarare intensifierad skepnad. De
antika namnen voro i själva verket ovidkommande, de hörde som allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
