Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvä skådespelareporträtt från Gustav III:s dagar. Stockholmsoperans förste primo amor oso
var den unge Carl Stenborg, som tillsammans med Elisabeth Olin bar upp »Thétis och Pelée».
Porträttet i olja av Ulrica Pasch. Kungliga teatern. — Till höger Fredrique Löf, »utmärkt
för sin skönhet och sina former, dem sedermera vår världskunnige Sergel så väl förstod
att uppskatta». Teckning av D. Bossi 1800. Privat ägo.
DEN STENBORGSKA TEATERN. SÅNGSPELET.
Till en början hade Stenborg under sommarmånaderna givit lustspel
och enklare sångspel i en liten primitiv teaterlokal i Humlegården, den s. k.
Rotundan. Märkligt nog blev det just konkurrenten, den nya operan, som
i dubbel måtto skapade hans lycka. Dels inspirerade de heroiska och
mytologiska operatexterna en begåvad teaterförfattare i den komiska genren,
Karl Israel Hallman, till en rad dråpliga parodier, som framfördes av
Sten-borgs trupp och väckte formlig furor bland publiken. Inte endast det
enklare småfolket fann nu vägen till hans rotunda, utan också stadens eleganta
värld trängdes där om sommarkvällarna. T. o. m. kungen fann nöje i dessa
för vår smak litet väl grova vrångbilder, som likvisst ännu i dag i alla sina
överdrifter ha ett visst värde som samtida folklivsskildringar. Stenborg
kunde från Kungliga teatern rekrytera sin trupp med flera värdefulla
förmågor, bland dem först och främst sin egen son Carl Stenborg, operans
främsta namn på svärdsidan. Carl Stenborg erhöll visserligen inte förrän
mot slutet av 1780-talet kungens tillstånd att själv uppträda på sin faders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
