Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scen, men han blev dennes bäste rådgivare och med tiden hans efterträdare
som chef. Stenborg hade genom en mecenats mellankomst fått en mycket
vårdad uppfostran och gjorde allt för att höja teaterns repertoar. 1780 fick
han en ny lokal i Eriksbergs teater, som möjliggjorde för honom att spela
även vintertid. 1784 flyttade truppen slutligen över till den vackra lilla
teater vid Munkbron, för vilkens inredning ingen mindre än Jean Eric
Rehn stod.
Den Stenborgska teatern var vid denna tid i främsta rummet hemvisten
för det franska sångspelet, vars texter lämpades för svenska förhållanden
av Stenborg själv eller av hans bäste medarbetare på detta område, den
flyhänte versifikatören Carl Envallsson. Någon gång kommo även svenska
original, till vilka ibland Stenborg själv, ibland någon annan komponerade
musiken. Men vanligen var musiken signerad med ett franskt
kompositörs-namn, ofta något av tidens allra främsta: Grétry, Philidor, Duni. T. o. m.
Gluck fann sig icke för stor för att odla denna genre.
I själva verket är det också dessa små dramatiskt obetydliga sångspel
som av hela den gustavianska repertoaren bäst bevarat sin friskhet ännu i
dag. Om den melodiska genialitet, den förfinade grace och smittsamma
munterhet, som präglade de bästa av dem rent musikaliskt sett, kunna vi
göra oss en god föreställning genom Bellmans sånger. Från dem har
nämligen Bellman lånat de flesta melodierna till sina Epistlar och Sånger. Så
ha de blivit svensk folkegendom och en ständigt lika outtömlig källa till
glädje ännu i dag.
De dramatiska motiven hämtade sångspelen vanligen från det enkla
lantfolkets eller hantverkarnas liv, än behandlat i en lätt svärmisk ton, än i
en nog så burlesk. Flera av dem ha länge överlevat den gustavianska tiden,
och ett av dem, »Slåtterölet eller Kronofogdarna», tävlar rent av med
»Värmlänningarna» om att vara det flitigast spelade musikaliska folkskådespelet
under 1800-talet.
Det sorglösa gustavianska teaterlynnet, varav minnet ännu så starkt lever
i folkfantasien, har kanske ingenstädes så älskvärt och obundet av alla
estetiska och sociala konventioner tagit ut sin rätt som i dessa spelande muntra
sångspel med deras ömma kärlekskvitter och oförargliga upptåg. På ett
naturligare och mindre avsiktligt sätt än det samtida borgerliga skådespelet
föra de också fram i rampljuset det enkla småfolket i helg och socken,
och den friska realism, som utmärker de bästa ibland dem, betecknar också
ett nytt tillskott till den dramatiska diktningen, som litteraturhistorien för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
