Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen själv fann mycket nöje i dessa i grunden ganska barnsliga, men
också mycket harmlösa förlustelser. Det är emellertid ett misstag att tro,
att han själv annat än i vissa bestämda undantagsfall tog initiativet till
dem eller ägnade sin tid åt förberedelserna för dem; vanligtvis var det hertig
Karl och hans hertiginna som voro ledande. Ett speciellt slag av festiviteter
visade han emellertid ett högst personligt och mycket intensivt intresse för.
Det är de berömda riddarspel eller »karuseller», som man också benämner
dem, vilka med jämna mellanrum föranstaltades dels i Stockholm, dels på
de olika lustslotten. Till programhäftet för ett av dem, Riddarspelet på Adolf
Fredriks torg 1777, har han själv sammanskrivit en inledande historisk
studie, där han klart sammanfattar de förhoppningar, han knöt till dem.
Också här finna vi, att hans syften gingo långt utöver den tillfälliga
förlustelsen, ehuru vi naturligtvis inte för dessa allvarliga syftens skull få tro,
att det inte i allra första hand dock var hans håg för praktfulla upptåg,
som ingivit honom idén till dem. Genom att återuppliva dessa medeltida
vapenövningar — visserligen i vad själva vapenövningarna beträffar
förmildrad och mindre livsfarlig form — drömde han om att inge sin adel
något av den ridderliga och, som han själv kallar det, sant »götiska» anda,
som en gång eldat förfädren till stolta bragder i fäderneslandets tjänst.
Även här går alltså samma tanke igen som i hans egentliga teatraliska
gärning. Och riddarspelen voro också i verkligheten ingalunda enbart
praktfulla teatraliska upptåg, utan utomordentligt krävande prov på ryttarens
färdighet att iförd en tung rustning hantera både lans och sabel efter ofta
ganska invecklade stridsregler. Och därtill på hans förmåga att föra sig
höviskt och i allo uppträda som en riddersman ägnar och anstår. De
egentliga tornerspelen föregingos av månadslånga övningar, och det saknas inte
klagomål i de samtida memoarerna över de vedermödor, de åsamkade de
vid fysiska ansträngningar ofta ovana deltagarna.
Ej sällan inramades dessa riddarspel i en romantisk berättelse om en
förtrollad borg, som skulle erövras, ocli en i tornet fängslad prinsessa, som
skulle befrias. Stoffet hämtades från den medeltida riddarsagan, som vid
denna tid i synnerhet i Frankrike begynte uppleva en ny renässans och som
givetvis var alldeles särskilt ägnad att sätta Gustav III :s livliga fantasi i
rörelse. I dessa gustavianska riddarspel med deras medeltidssvärmeri
möter redan ett starkt nyromantiskt drag, som först långt senare skall finna
likvärdiga uttryck i litteraturen. Intensivt romantisk måste också den
stämning ha varit, som vilade över de flesta av dem, icke minst dem, som ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
