Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skiss till en stadsdekoration av J. L. Desprez, utförd för Bollhusteatern i Stockholm och
sedermera överflyttad till Drottningholmsteatern. — Akvarell. Drottningholms teatermuseum.
spelades på ängen vid sjön nedanför Drottningholms slott, där vid flera
tillfällen hela medeltidsborgar med tinnar och torn trollats fram i målad
lärft och trä, bevakade av eldsprutande drakar och fantastiskt utstyrda
sagoväsen. Det är teatern som sprängt sina egna murar och svämmat ut över
hela slottsparken.
Teatern är tidens spegel, lyder en ofta citerad sentens, som Shakespeare
lagt i Hamlets mun. Satsen äger sin giltighet även för den gustavianska
tiden. För den tiden som för alla andra dock endast, om vi rätt fatta
satsens innebörd. Det är icke verkligheten själv den speglar, det är tidens kamp
för att med tankens och fantasiens makt komma tillrätta med verkligheten,
ofta i hård, ja i hopplös strid. »Det låg ett skimmer över Gustafs dagar.»
Den moderna historiska forskningen har gjort allt vad den kunnat för att
trasa sönder det skimret och för att beröva oss illusionen av att det
någonsin funnits. Verkligheten var hård, då som nu, och människorna svaga och
onda, då som nu. Ett enda litet yttrande som det ovan citerade av den
lysande gustavianske världsmannen Gustaf Mauritz Armfelt, trots allt en av
de mest ridderliga representanterna för gustaviansk anda vår historia
känner, säger tillräckligt om hur social ofördragsamhet och sociala missförhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
