Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han måste driva ytfärgerna på flykten, jaga bort den naiva enkelheten
— han måste taga itu med form, komposition, perspektiv. Han sitter
framåthukad, ivrigt observerande, hans breda rygg är mycket uttrycksfullt
skisserad i bilden (en tuschteckning av hans egen hand). Framför honom
stå de klassiska grupperna och statyerna — Laokoon, Diana, Fäktaren
och alla de andra mönstren från Hellas och Rom.
När 1700-talets svenska målare, skulptörer och dekoratörer gåvo sig i
kast med konstnärliga problem, inom eller utanför det kungliga slottets
kraftfält, kunde de ej gärna gå förbi den akademiska utbildningen. Efter
franskt mönster trimmades de unga artistämnena genom systematisk
skolning.
Frankrike hade under 1600-talet — delvis som ersättning för de gamla
medeltida skrånas och gillenas organisationer —- skapat nya former för
konstens samhällsnyttiga funktioner. Med enastående konsekvens hade den
store Colbert förstått att inpassa konsten som en av rikets nationella
tillgångar, lika systematiskt utnyttjad som vilken annan av landets produkter
som helst. Staten och konungamakten var den störste arbetsgivaren, och
staten hade också intresse av att artisten fick den betryggande utbildning,
som garanterade arbetsgivaren framtida utbyte av den forne eleven. Det
var Colbert, som 1664 reorganiserade den franska konstakademien och
gjorde den till ett av kronan beroende ämbetsverk. Den förste med
befogenhet att vara en slags »minister för de sköna konsterna» och
kontrollerande myndighet över akademien var Colbert själv, senare efterträdd av
andra, mer eller mindre insiktsfulla konnässörer och konstbefrämjare.
När Carl Gustaf Tessin på hösten 1718 befann sig i Paris, hade han
jämte andra uppgifter även den att på faderns inrådan studera den franska
måleri- och skulpturakademiens organisation för att längre fram bereda
vägen för en svensk motsvarighet. Mellankommande hinder gjorde, att han
först 1735 kunde realisera faderns gamla plan. En av fransmannen Taraval
inrättad ritskola vid Stockholms slott förvandlades detta år till Kongl.
Ritarakademien — den svenska konstakademiens första officiella namn.
Därmed var ett avgörande steg taget i den franska konstpedagogikens
anda, och en elit av begåvningar, en konstnärsgrupp på tillväxt, fostrades
här i slottets och furstlighetens, den störste arbetsgivarens hägn.
Carl Larsson har i en av sina fresker i Nationalmusei trapphall skildrat
teckning efter levande modell i slottets ritskola. Med rödkrita lägga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
