Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En oerhört svår förlust drabbade Sverige och den svenska flottan i mars
1784, då Henrik af Trolle helt oväntat skördades av döden. I honom
förlorade sjövapnet en av de driftigaste ledare, det någonsin haft. Han fick
sålunda ej slutföra sitt verk, men nybyggnadsarbetet fortsatte likväl under
detta och det följande året, varunder ej mindre än ytterligare 6 linjeskepp
och 6 fregatter, alla ingående i den Trolleska flottplanen, lämnade sina
stapelbäddar på Karlskrona örlogsvarv. Året därpå började emellertid
penningarna att tryta. Ovanligt svår och lång missväxt hade drabbat landet
och det blev allt tydligare, att de omfattande planerna till försvarets
stärkande överstego dess finansiella krafter. Därmed avstannade det under så
goda auspicier begynta återupprättandet av den svenska linjeflottan.
Trol-les efterträdare i högsta ledningen av flottorna blev Carl August Ehrensvärd,
med titeln överamiral. Till dennes stabschef och högra hand på det rent
sjömilitära området utsågs en av örlogsflottans allra skickligaste och mest
erfarna officerare, överstelöjtnanten Otto Henrik Nordenskjöld.
HÖGLAND — VIBORG — SVENSKSUND.
Sveriges krig med Ryssland 1788—90 har ibland karakteriserats såsom
»flottornas krig» och i viss mån må detta vara berättigat. Sålunda var
hl. a. förutsättningen för den svenska operationsplanens genomförande
till väsentlig grad byggd på en från början framgångsrik offensiv av vår
örlogs- och vår skärgårdsflotta. Att sedan denna alltför sangviniska och
utan medverkan av ansvariga marina myndigheter uppgjorda plan snart
nog gick i stöpet och fick omläggas, därtill bidrogo många skilda orsaker,
bl. a. att befälet över örlogsflottan lagts i händerna på konungens broder,
hertig Karl, vilken ofta lät sig påverkas av råd från oansvariga personer
i sin omgivning under det att fackkunskapen, på det förnämligaste
företrädd av hans flaggkapten, ovannämnde Otto Henrik Nordenskjöld, ej
alltid i tillbörlig grad beaktades. Om det vidare förloppet av detta krig, där
FOLDER VID DENNA SIDA. »Hans kongl. höghet storamiralens infart till Karlskrona i
slup, rodd af officerare den 2i oktober 1789». På bilden, som är tagen frän Kungsbron i
Karlskrona, dd flottan på hösten 1789 återvänt frän Finska viken, synes till vänster
chefsskeppet »Gustav III» liggande vid Kungshall, skeppen på redden salutera hertigen och de
förtöjda äro dagen till ära flaggsmyckade. Till höger synes östra delen av örlogsvarvet.
Ritat »efter naturen» av J. P. Cumelin. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
