Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
metoder ansågos nu på sina håll böra följas även inom vår flotta. Det
konservativa Amiralitetskollegium höll emellertid på en hos oss stadgad idé att
bygga grundgående skepp, och ännu 1746 års byggnadsreglemente var fotat
härpå. I Karlskrona sjösattes 1747 en fregatt om 56 kanoner, byggd av
Gilbert Sheldon efter nämnda reglemente. Den hos oss kanske främste
förespråkaren för det franska maneret var skeppsbyggmästaren Harald Sohlberg.
Efter många kontroverser med Amiralitetskollegium fick denne slutligen i
uppdrag att bygga en 44-kanonsfregatt efter franska principer. Fregatten,
som fick nära två fots större djupgående än den nyssnämnda, betydligt
svårare fregatten, sjösattes 1749. De båda fregatterna provseglades mot
varandra, varvid den senast byggda befanns vara i viss mån bättre seglare.
Kollegiet gav nu med sig och föreslog Kiksens ständer, att ett större
djupgående skulle tillämpas vid alla nybyggnader, vilket också fastställdes. Detta
innebar emellertid ingen personlig motgång för Sheldon såsom
skeppsbyggare, ty han hade ju endast följt de av kollegiet fastslagna, dittills gällande
principerna. Hans buttre samtida, ekipagemästaren Nils Psilandersköld,
framhöll också för K. Maj:t, hurusom Sheldon »till förundransvärd noghet
sökt inknappa de hittills i anseende till penningebrist vedertagne principer».
Vid 1761 års slut hade vi fyra så att säga franskt byggda skepp medan
övriga voro mer eller mindre engelskt byggda. Med detta brokiga
åskådningsmaterial för ögonen hade den av konungen 1764 tillsatta s. k.
cert-deputationen att utfinna enhetliga byggnadsprinciper. Amiralen Erik Sparre
blev dess ordförande och såsom övriga sakkunniga dellogo några
sjöofficerare samt bl. a. överskeppsbyggmästarna Sheldon och Sohlberg samt
skeppsbyggmästaren Chapman. Efter fyra års arbete, varunder
motsättningarna mellan förespråkarna för de båda riktningarna ofta visade sig nog
så svåröverkomliga, lyckades den smidige Chapman omsider få övertaget
över de åsikter, som hyllades av Amiralitetskollegium och som inom
deputationen måhända främst hävdades av den gamle Sheldon. Följden av cert-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. För flottans och artilleriets behov av kanoner —
tidvis var också exporten från vårt land av kanoner betydande — funnos i Sverige under
1700-talet ett flertal kanongjuterier, av vilka det äldsta var Finspång. En livlig
föreställning om arbetet i detta kanongjuteri ger J. F. Martin i en bild i sina »Svenska vuer”. I
mitten syns gjutgropen och till höger masugnen, till vänster om gjutgropen stå två herrar,
säkerligen bruksförvaltaren och den officer, som hade att å arméns vägnar kontrollera
tillverkningen. I förgrunden tar en trött arbetare en vilopaus på en av två delar
sammansatt gjutform för kanonkulor, och längst till vänster släcker en smed sin törst. Ute på
gården ligga tre färdiggjutna kanoner. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
