Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öva ett viktigt inflytande som
»lagarnas högsta väktare», då denna hans
fosterbygd rycktes bort från hans
»älskade fädernesland» Sverige.
Porthan och Calonius äro de första
av en generation, som höjer Åbo
akademis vetenskapliga anseende, men den
gustavianska epoken ser utmärkta
universitetslärare framträda inom olika
vetenskapsgrenar. En sådan är Jacob
Tengström, vitterhetsidkare och
historiker, senare teologie professor och
biskop, som omskapar de teologiska
studierna. Personer av europeisk
ryktbarhet voro kemisten Johan Gadolin och
fysikern G. G. Hällström. Åbo akademi
står vid svenska tidens slut högt i
anseende.
Också skaldekonsten når nu i
jämnhöjd med vitterheten i Sverige. Under
större delen av 1600- och 1700-talen
har den svenska diktningen i Finland
saknat verklig betydelse. Jacob Freses författarskap vid stormaktstidens
slut och Gustaf Philip Creutz’ framträdande vid mitten av 1700-talet tyckas
jäva ett sådant påstående.
Men om Frese och Creutz också stammade från Finland, om de
ock där fått sin första litterära skolning, så framträdde de som
skalder först efter överflyttningen till Sverige och under intryck från de
litterära kretsarna i Stockholm. Man har tyckt sig finna ett finländskt
tonfall både hos Frese och Creutz, en innerlig, ofta sorgbunden vekhet. Men
hemlandet skymtar knappast i deras diktning. Blott i sitt »Echo å Sweriges
allmänne fröjde-qwäden» med anledning av Karl XII:s hemkomst talar
Frese om Viborg, »Du andre städers pris, min barndoms första boning»,
som råkat i fiendens våld, men som kung Karl nog skulle befria. »Ach at
iag finge snart på dina gränder träda», utropar han. Creutz, den unge
greven från östra Nyland, vilken i »Atis och Camilla» återupplivar den
tvåtusenåriga herdedikten, kläder mästerligt den adliga ungdomens erotiska
Skalden Johan Gabriel Oxenstierna har
i ord tecknat två porträtt av sin
sängar-broder Gustaf Filip Creutz, av vilka det
senare kan passa in på det Sergelska
porträttet härovan: »Creutz har i äldre
är i visst avseende blivit vackrare.
Molnet, som höljde hans uppsyn, har
försvunnit, men gudalågan, som sig därur
frambrutit, var förlorad. Hans ansikte
var fylligare, hans hy jämnare
kolorerad, hans utseende var av en man av
värld, men författaren av Atis och
Camilla fanns ej mera.» —
Gipsmedaljong av J. T. Sergel. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
