Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PEDAGOGISKA LIBERALISMEN.
Det är två huvudmotiv, som ständigt genomgå och anföras i de liberalas
reformkrav under Karl Johans-tiden. Det är dels det demokratiska, dels
det nationella motivet. Varje folkklass har, heter det, rätt, med
motsvarande skyldighet för staten, till den undervisning, som motsvarar envars
behov av utbildning, och som är i stånd att göra honom till en fullgod
medborgare. Därmed tillgodoses också det nationella intresset. Känslan av
nationell samhörighet kan nämligen ej utvecklas i en stat, där den större delen
av folket är försänkt i okunnighet, där en annan del i brist på lämpliga
skolor ej får den utbildning, den i nutiden behöver, och där klasskillnaden
redan i barndomen grundlägges genom skolor, som från början uppdela de
skilda folkklassernas barn. De nationella och de demokratiska intressena
samverka sålunda för reformisterna. Nationens samhörighetskänsla fattas
som en omedelbar följd av dess allmänna upplysning.
Det vore oriktigt att fatta anspelandet på de nationella strängarna hos
det tidiga 1800-talets skolreformister huvudsakligen som ett taktiskt inslag
i en demokratisk intresseagitation. Det nationella motivet är för starkt och
för regelbundet betonat för att icke vara uppriktigt. Det var tydligen
re-formisternas mening, att ett utvidgat och demokratiserat skolväsen skulle
tjäna den nationella uppryckningen. Skolreformkravet utgör en del av den
nationella rörelse, som uppstod efter sammanbrottet 1809, och som avsåg
nationens förnyelse i dess hela liv.
Den debatt i skolfrågan, som gav den första allmänna skissen till en ny
tids ordning, är årsbarn med det nya statsskicket, och intresset för landets
undervisningsväsende var i viss utsträckning en del av det demokratiska
sinnelag, som från början besjälade 1809 års män. 1809 års ständer hade
vid själva statsskickets bildning givit ett bevis på ett sådant intresse, i det
de i grundlagen stadgat, att vården om allmänna uppfostran skulle, jämte
den om religionen, vara anförtrodd åt en särskild föredragande inför
regenten, statssekreteraren i Ecklesiastikexpeditionen, medan den tidigare varit
förenad med skötseln av rikets drätsel, hushållnings- och kammarärenden.
Gustaf Abraham Silverstolpe, rektor vid Norrköpings trivialskola och illa
sedd liberal under den föregående regimen, framlämnade till samma
riksdag ett memorial rörande nödiga förbättringar i rikets undervisningsverk.
Han klagade här över att medan Sveriges författning och lagar i övrigt
undergått genomgripande förändringar, hade uppfostringsverket blivit oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
