Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändrat. Statens skolor tjänade huvudsakligen till utbildning av präster, men
alla andra folkklasser voro försummade. Tanken på en folkskola skymtar,
i det Silverstolpe säger, att alla folkklasser fordrade en undervisning för
sina barn, »åtminstone sådan, att ett slags kunskaps- och förslåndsodiing
ligger till grund för vars och ens tillkommande vandel». Men yrkandet
utmynnade i att staten skulle sörja för bildandet av dem, som ämnade ägna
sig åt ämbeten och näringar. Han vänder sig mot den odemokratiska sed,
som blivit en följd av skolornas bristfällighet: att nämligen förmögnare
mäns barn undervisas privat och därmed »genast vid deras första bildning
bliva ledda ur samhället i stället för att från de spädaste åren, medan ännu
inga binder finnas för den naturliga jämlikheten, få uppväxa bland likar,
ifrån början bildas genom inbördes nötning och inbördes tävlan och strax
leva i den verkliga värld, som en gång skall bliva kretsen för mannens
kraftfulla verksamhet».
Silverstolpes memorial hade framgång, och riksdagen avlät en skrivelse
med anhållan, att K. M:t måtte »genom kunniga och erfarne män låta
undersöka läroverkens nuvarande tillstånd, på det dessa inrättningar måtte
erhålla ett efter tidens upplysning mera lämpat skick». G. A. Silverstolpes
broder, skalden och akademiledamoten Axel Gabriel Silverstolpe, som var
kammarherre hos kronprins Karl Johan, såg till, att riksdagens skrivelse
inte föll i glömska, och kronprinsen utbad sig en ytterligare på franska
skriven Mémoire av den förre, vilken 1813 med kronprinsens understöd
trycktes på svenska tillsammans med några andra uttalanden i frågan.
Regeringen tillsatte 1812 en uppfostringskommitté, varom senare skall berättas.
Silverstolpe gick emellertid vidare och väckte vid riksdagen 1815 en motion,
den första i detta ärende i Sverige, om inrättande av »allmänna folkskolor
i sammanhang med arbetsskolor och andra anstalter till idogbetens
befrämjande». Förslaget bekämpades bl. a. av Lorenzo Hammarsköld med
det senare otaliga gånger framförda argumentet om »en skadlig
halvbildning». Det föll.
I sin Mémoire till Karl Johan, kallad »Försök till framställning af det
allmänna läroverkets nuvarande tillstånd i Sverige», hade Silverstolpe starkt
betonat det nationella intresset av skolväsendets demokratisering och
anpassning till tiden, och denna tanke återkommer sedan ständigt som ett
ledmotiv i den liberala argumentationen. »Värdes Eder Ivongl. Höghet»,
skriver han, »befrämja upplysning hos Svea folk, och det skall bli enigt
och starkt. Dess tröghet, dess motsträvighet uppkommer därav, att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
