Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kommuner och enskilda föga. Säkerligen har det bristande modet att
ställa nya stora anspråk på staten bidragit till att den stora
undervisnings-kommitténs liberala majoritet visade ett så svagt intresse för folkskolorna.
Dess betänkande föredrog oförändrat den gamla läran, att föräldrarna helst
själva borde bibringa barnen förmåga att läsa kristendomskunskap, och
att, endast där de äro oförmögna eller barnen värnlösa, skulle staten
bevaka det uppväxande släktets sak, vilket dock fortfarande skulle ske genom
det ekonomiska ansvarets övervältrande på kommunen.
Omsider opponerade emellertid Tegnér med skärpa mot denna inrotade
mening. Just i det Växjö domkapitels berömda utlåtande av 1839, där han
angriper halvbildningen, och som föranlett ryktet om Tegnérs reaktionära
hållning i folkskolefrågan, har han en märklig avdelning om folkskolans
ekonomiska bestånd. Tegnér utvecklar här, hur det är en orättvisa, att
staten gör betydliga omkonstnader för de högre klassernas barn, när de
ämna sig till ämbetsmän, men lämnar allmogens barn, när de vilja vidbli
föräldrarnas yrke, utan allt understöd: »Kan detta vara billigt? Och är det
icke lika så viktigt för staten att ha den arbetande klassen, som alltid är
den talrikaste, religiöst och moraliskt bildad för sin dunklare bestämmelse,
som att ha en lärd och skicklig ämbetsmannaklass?» Han påpekar, att
kyrkolagens bud, att klockaren skall bestrida barnundervisningen, är
verkningslöst, alldenstund han ofta är otjänlig för uppgiften och av
församlingen i allmänhet så illa lönad, att han måste bredvid sin tjänst söka annan
näring som hemmansbrukare eller hantverkare. Det finnes, slutar Tegnér,
intet annat val, än att antingen staten lämnar folkskolan i dess nuvarande
bristfälliga skick eller också själv träder hjälpande emellan.
1 själva verket hade Tegnér med sitt hävdande av statens ekonomiska
plikt mot folkundervisningen gjort till sin en kärnpunkt i det längst gående
liberala programmet. Dess historia hade allt ifrån 1823 års riksdag varit
den, att yrkande på statens biträde gjorts av enstaka motionärer och
skribenter men regelbundet avvisats av kungliga
uppfostringskommit-téer, riksdag och regering. Med anledning av den diskussion om
folkundervisningen, som förevarit vid riksdagen 1823, yrkade riksdagen i en
skrivelse till regeringen, att staten inte borde betungas med någon kostnad för
folkundervisningen, men att konsistorierna borde tillse, att klockarna
fullgjorde sin skyldighet enligt kyrkolagen att bestrida barnundervisningen.
Upp-fostringskommittén av 1812, som först i mars 1825 blev färdig med sitt
yttrande om folkundervisningen, hävdade däri, att barnundervisningen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
