Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fem. En mångfald nya institutionsbyggnader tillkommo, varibland
främst kunna nämnas det nya universitetsbiblioteket i Uppsala, Carolina
rediviva, färdigt 1841, nya astronomiska observatorier i Uppsala och Lund
och den botaniska trädgården i Lund, färdigställd 1867.
Denna nya utveckling möjliggjordes genom att staten i allt större
utsträckning tog sig an utgifter för avlöningar och institutioner vid
universiteten. Dessa hade till och med 1820-talet levat på sina egna tillgångar. De
skiftade i någon mån med spannmålspriserna men kunde icke nämnvärt
ökas annat än genom en och annan enskild donation. Detta tillgångarnas
stillastående utgjorde en väsentligt bidragande orsak till den tidigare ringa
tillväxten av professurernas antal och institutionsbyggnader. Universitetens
storartade tillväxt från senare delen av 1800-talet har berott på statens
alltmer ökade stöd, som följt vetenskaperna och behovens utveckling. Det var
i detta fall som i åtskilliga andra undervisningskommittén 1825—28, som
gav appellen och inledde en ny tingens ordning för undervisningsväsendet
i vårt land. Den hade krävt betydande statsanslag för universiteten.
Riksdagen beviljade 1830 60,000 rdr till undervisningsväsendet, varav 18,000
gick till universiteten och tillämpningsskolorna. Uppsala fick härav 8,850
rdr och Lund 7,550. Det var ej mycket, men härmed var isen bruten, och
följande riksdagar beviljade stundom ansenliga belopp, särskilt till nya
byggnader för institutionerna.
Lundaprofessorernas löner utgjorde på 1820-talet i allmänhet 300 tunnor
spannmål, Uppsalaprofessorernas åtskilligt mindre, nämligen 215 tunnor
spannmål. Undervisningskommittén yrkade, att den förra avlöningen skulle
fullt genomföras. Medelpriset för en tunna spannmål var 6 rdr, vadan en
professors lön sålunda merendels uppgick till 1,800 rdr b:o. Vid dåliga
spannmålspriser gick den dock betydligt under detta belopp. Det var en
ganska anspråkslös avlöning: Geijer kunde t. ex. ej leva därpå; han
beräknar vid ett tillfälle, att med understöd av staten, Svenska akademien och
andra tillflöden hans inkomster uppgingo till 5,000 rdr, en dåvarande
stats-rådslön. 1855 bestämdes samtliga professorsioner till 2,000 rdr b:o, 1856—
58 års riksdag höjde dem till 4,500 rdr riksmynt.
Inom dessa blygsamma förhållanden rörde sig emellertid ett betydande
andligt och vetenskapligt liv. Man har ofta för båda universiteten betecknat
denna tid som deras guldålder. Uttrycket har hunnit bli antikverat allt, som
tiden skridit framåt. Men visst är, att universiteten under denna tid kommo
att spela en roll i nationens liv, som de ej gjort tidigare. I synnerhet gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
