Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till tidevarvets yngre skalder hörde Carl August Nicander; han var verksam också
som översättare från tyska och italienska. Pd grund av fattigdom och ett oregelbundet
levnadssätt blev han aldrig vad han kunnat bliva — ett typiskt svenskt skaldeöde kan
man säga. Här har tecknaren, konstnären A. C. Wetterling, avbildat den arme skcdden
1833 gruvande sig (»Fan vet hur det skall gå med Orleanska Flickan-») för över-
sättningen av Schillers »Jungfrun av Orleans», som också blev färdig först 1836. —
Pennteckning. Nationalmuseum.
stat, styrd av kyrka, vilande på auktoritet. Så hörde han till vad vi skulle
kalla yttersta högern och har påverkats av de franska skribenter, som
beteckna det häftiga bakslaget mot revolutionen. Dundrande men otympligt
har han farit ut mot Napoleon — krigstrumpeten var icke hans instrument
men herdeflöjten och violinen.
Hans språkkonst är som Atterboms målande-musikalisk, full av
praktfulla klang- och färgord, som han dock präglar underbart personligt;
jämte Atterboms når den ett välljud, vars förtrollning ej överträffas på
svenska. Den kan stelna i granna vändningar, i »klichéer», som för ofta
komma tillbaka. Men den uppbäres städse av sin lyriska extas, vilken dock
aldrig lägger an på en publik; den är skaldens naturliga sinnesstämning,
ty han sjöng för ingen. Diktaren av dessa mystiska »Liljor i Saron» är
då vår poesis sörjande ensling, levande borta från världen i ett
själsland-skap av »silverskimmer och midnattsfred», där människorna äro skuggor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
