Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knepig advokat. Man vet inte var man har honom. Ibland äro hans
skrifter idel infall och nyck, och läsaren får då skylla sig själv, om han
tager honom på allvar. Det fanns människor, vilka dyrkade honom som
profet, och det fanns de, som mådde illa i hans närhet.
Hur mångsidig också hans diktning! »Törnroslivets» religiösa mystik
skapade en lyrisk poesi på prosa och vers av den skäraste andlighet likt
toner ifrån de saliges ängder. Icke glatt och finslipad vers som andras,
stundom blott drömlika stämningsanslag i några få rader, stundom halvt
barnsligt lallande.
Som barn lutad över kartan, följande ländernas linjer och tjusad av
främmande sällsamma språks ordmelodier, framtrollade Almqvist sedan
praktpoesi från ett medeltida Italien och Spanien, bilder med forntysk eller
saracenisk eller japansk eller vild abessinsk kolorit, inbillningseggande
tavlor från olika världstrakter och tider. Ja, ett så närliggande skede som
Gustav III :s sätter han i halvt fantastisk operabelysning, då han där
introliar natur- och instinktvarelsen Azouras Tintamara, vars vidunderliga
gratie och själiska skönhet lika förtjusar män och kvinnor. Oförvillad av
reflexion och uppfostran lever hon på sitt sätt i »det Hela» — alltså en
riktig Almqvistfigur. Det pikanta, det spännande, det hemlighetsfulla, det
sällsamma söker han där som så ofta. En gång begagnar han den
forn-persiska motsatsen mellan en god och en ond gudom till att dikta den
kanske mest lysande satir vi ha, då han låter den, som »enligt eget åtagande»
är »världens goda princip», vara en enfaldig pedant, som olyckligt reglerar
allt, medan den »onde», som trotsar reglerna, skapar allt nytt och verkligt
gott — Almqvists hat mot det falskt konventionella.
Men småningom får hans dikt ett nytt innehåll, den slår upp fönstren
mot det verkliga livet. Romantikern för in vår litteratur på nya vägar.
Han skriver den novell i brev mellan en ung Stockholmsdam och hennes
beundrare, där han, som ingen svensk romantiker, är överlägset spirituell
i stilen. Och det blir han, som under sina många oroliga resor runt i
Sverige lärde känna vårt eget folk på riktigt nära håll:
»Jag låter resans direktion i detaljer bero av slumpen, och jag har det
besynnerliga ödet, att vart jag kommer, behöver jag knappt några minuters
sammanvaro, förrän människorna med största önskvärdhet öppna för mig
sitt innersta, ifrån bönder räknat till och med baroner och grevar, gamla
och unga. Jag får kasta blickar in i de olikaste självförhållanden och
—–––-de älskvärdaste vrår av människohjärtan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
