Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dansgillet » (1814) år en som tidsskildring mycket tjusande tavla av Alex. Lauréus; dess
ljusa färganslag hör också till konstnärens lyckligaste före ltalien-resan. Enligt en
gammal uppgift år motivet hämtat frän det kända värdshuset »Clas på hörnet». Damernas
vita empireklänningar och herrarnas kulörta frackar bada i ljuset från kristallkronorna.
Den glada scenen inramas av musikanterna och bålserveringen. — Stockholms högskola.
Sveriges flesta målare under Karl Johans-tiden, såväl landskapister som
porträtt- och historiemålare, slöto sig till den nya, skarptecknande, mera
plastiska än måleriska stilen. Efter Bredas och Martins död (1818) var
det nästan bara landskapsromantikern Fahlcrantz, som uppehöll måleriets
stora traditioner och inriktade sig på totalstämningen — av publicisten
G. A. Silverstolpe, överintendentens broder, betecknad som »en hel tanke,
varunder alla detaljer måste lyda». Mot den närsynt naturstuderande
Romskolan stod Fahlcrantz i medveten opposition; dock måste även han till
slut göra vissa eftergifter för tidens modestil, detaljrealismen, varom ett
brevuttalande från 1824 vittnar: »Jag börjar nu att också måla fint. När
man blir gammal, måste man göra sig aimabel, för att få vara med.»
Av våra Romfarare stod Fahlcrantz’ vän, finländaren Alex. Lauréus
(död 1823 vid 40 års ålder), nära den måleriska romantiken, ehuru han
blott obetydligt sysslade med landskapet. Hans rätt blygsamma genretalang
arbetade gärna med holländska toner, som ibland kunde bli otrevligt röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
