Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken älskade månskensstämningar, eldeffekter, dunkla träd och gamla ruiner. Pd
mätningen här ovan av Alex. Lauréus, »Landskap med ryttare vid fackelsken» (1812)
förekommer allt vad man kan önska i den vägen, bl. a. en gotisk kyrkoruin. Den främre av
de tre rustningsklädda ryttarna bär en fackla. Bilden verkar som en romanillustration. —
Uppsala universitet.
bruna, och med eldskenets clair-obscur efter mönster av Dou och dennes
obetydligare elev, Schalcken. Ursprungligen var Lauréus’ eldskensromantik
inspirerad av Hilleströms förut omskrivna bergverks- och smedjebilder, för
att ej tala om hans eldsvådetavlor. Detta eldmåleri utvecklade Lauréus
före utresan till en målerisk effektgenre, där lägerbålet stundom blev en
sorts motsvarighet till den nedgående solen i Fahlcrantz’ landskap. Men
först i Amsterdam, då han stod inför Gerrit Dous berömda bild
»Aftonskolan», gingo den konstgjorda belysningens möjligheter riktigt upp för
honom, och han skrev i sin resedagbok: »Det bästa eldstycke jag sett,
vida överträffande Schalcken». Mera betydelse än genom sin behandling av
eldsken och ljusdunkel fick Lauréus genom införandet i svensk konst av
allmäneuropeiska romanscener: ryttare vid nattliga ruiner, smugglare
kring stockelden i en grotta, djärva rövarekupper vid fackelsken, »Dödgrä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
